Byrackan

Leo betyder lejon

2012-02-14T21:42:00.001+01:00

Leo insisterade på att jag skulle ta ett foto på honom då han lyste med ficklampan på skidglasögonen.

Vi har haft besök i helgen av äldstesonen och Leo. Ofta då mamma N har jourhelg passar dom på att komma hit och det är till lycka för oss att dom inte drar sig för att köra de två timmar det tar att ta sig från Lycksele till Norrlångträsk. Den här helgen har det blivit en hel del kurragömma, lego och annat bus.

I fotokursen har vi bland annat fått i uppdrag att göra ett porträtt och eftersom vi fick besök av lyckseleborna frågade jag om sonen ställde upp som modell. vilket han gjorde. Jag grubblade en hel del på hur jag skulle lägga upp det hela eftersom det gick ut på att visa en person vi kände väl och via fotot förmedla hurdan personen är eller känner sig just då. Lektionen handlar om fotografiets byggstenar, alltså hur det är uppbyggt. Är linjerna vågräta och lugna eller diagonala och spretiga som oroar? Trianglar, kvadrater och cirklar, allt har sin betydelse för hur man uppfattar bilden, liksom färgerna.

Många tagningar blev det och jag kände att porträttfotografi var nog inget för mig. När jag gått igenom bilderna, redigerat och beskurit så fanns det emellertid några ganska skapliga foton. Det jag till slut valde att lägga ut på forumet var en svartvit variant och faktiskt riktigt bra.

P och Leo gjorde sig en skaplig skotertur på söndagen i det fina vädret. Tyvärr har vi ingen lämplig hjälm till Leo men han fyller ju fem år snart... Kanske ett par glasögon skulle passa bra också eftersom dotterns är i största laget. Dessutom behöver hon dom själv nu när hon kan vara som en vanlig människa igen och köra både på längden och på tvären.

Knappt hade skotern körts in i garaget innan dottern och mågämnet dök upp och ville ta sig en tur med skotern, dom också. Efter det att vi hade stoppat i oss av dom hembakade semlorna förstås.

Några som annonserat att dom skulle komma på söndagen var skellefteborna, men dom fick lämna återbud på grund av magsjuka. Men nu börjar den fina delen av vinterna här hos oss, så det finns flera chanser för dom.

Det blir lite glest med inläggen nu när fotokursen tar en stor del av tiden framför datorn och likadant med kommentarerna. Jag vet inte om ni märker det, men om, så lovar jag att göra mitt bästa, men just nu måste pluggandet gå i första hand.

Studier pågår

2012-02-09T19:59:00.002+01:00

Två soliga och kalla dagar, inte så pjåkigt, även om det gärna hade fått vara tio grader mindre kallt.

Jag har inte gjort så mycket i dag utan tilbringat en stor del av dagen framför datorn. I morgon kommer lektion 3 av fotokursen ut så jag ville lyssna igenom 2:an en gång till eftersom den handlar om kameran och dess funktioner. Det är sånt jag behöver lyssna igenom flera gånger för att det riktigt ska falla på plats.

Lektionen är 118 minuter lång och om man vill göra anteckningar och spela om vissa saker flera gånger tar det sin lilla tid. Jag är av den sorten som lär mig bäst av praktiska övningar så kameran kommer flitigt till användning. Att många, för att inte säga de flesta bilderna hamnar i papperskorgen säger sig själv. Det gäller att öva och pröva utan tanke på att spara.

Här har vi pojkarna jag sitter och stirrar på länge och väl, Göran Segeholm, fotograf, och Mattias som håller i kursen.

Bäst som jag satt här och tittade på lektionen får jag se en helikopter susa förbi i vad som nästan kändes som fönsterhöjd. Jag slet av mig hörlurarna och rusade ut i köket, inte för att hinna se mer av helikoptern utan för att se om renhjorden var på väg genom byn. Inte en ren i sikte men dom borde inte vara så långt borta och det vore ju mums för en fotostuderande om man fick möjlighet att fotografera dom på nära håll, gärna med helikopter, skotrar och hundar som driver på.

Om det skulle vara någon som är orolig så kan jag lugna den med att bussen finns kvar och den ser helt oskadd ut. Råkade se att den var på väg, snappade åt mig kameran, hann kolla att slutartiden fortfarande stod på 1/30 och slängde mig ut genom ytterdörren lagom för att få några bilder på bussen då den passerade infarten. Visst ser man farten i bilden?

Ni förstår kanske också varför vi har staket runt tomten. Vägen trafikeras inte bara av traktorer, personbilar och någon enstaka buss utan en hel del lastbilar och långtradare kör förbi här på väg ner till båtfabriken.

Nu fyller i och för sig inte staketet så stor funktion den här årstiden eftersom det är gömt under all snö, men hundarna vet på ett ungefär vad som gäller i alla fall.

En som inte vet det är renägarnas hund som springer som en annan rallhund och plötsligt sitter på snödrivan innanför staketet och suktar efter tikarna. Dessutom pinkar han överallt, grinden till exempel ,och gör även en och annan hög mitt på infarterna. Inte så populärt, förutom att han löper risk att bli påkörd, särskilt i mörkrer, en svart hund utan reflexer. Ägarna borde vara mera rädd om sin vallare.

Lögardag med köttfärssoppa

2012-02-08T10:25:00.001+01:00

Inte skrämmer lite kyla mina tuffa badkompisar och när termometern dessutom visar på ynka 24 grader så är det inte läge att banga ur. När S kom för att hämta mig och svägerskan hade den dessutom stigit till endast 19. Nu visade det sig att vi bara hann köra ett par kilometer innan det plötsligt var -32! Man kan säga att det var i genomsnitt 30 minus fram till Byske där det höll sig vid ca 23.

Den här terminen har vattnet i bassängen varit över lag varmare än det någonsin varit förut, eller om man ska säga att det har varit mindre kallt. Kanske har folk klagat eller så har det varit något fel med inställningen förut. Huvudsaken är att folk slipper frysa när dom kliver ner i bassängen.

Snälla SAABen startade efter 1½ timmes parkering och då vi kom till vår stamfik serverades sopplunch, köttfärssoppa med vitkål och morötter, jättegott. Dessutom hembakat bröd, smör och ost, allt till priset av 30 kr. Ville man till det ha kaffe och hembakad kolakaka efter maten steg notan till 40 kr. Blev man inte mätt var det bara att be om påfyllning. Var får man en ordentlig lunch till det priset? Det här är ett försök dom kommer att ha den första tisdagen i månaden under våren.

Det är mycket experimenterande med kameran just nu. Fotokursens andra lektion har gett oss i uppgift att träna panorering vilket inte har varit lätt under den här kyliga perioden. De senaste två dagarna har jag emellertid stått utanför vår grind och lurpassat på bilarna som kommit då dom på båtfabriken slutar klockan tre.
Nu är det så vitt på vägen och vägkanterna att jag har varit tvungen att ställa ut sparken mitt på vägen först för att kunna ställa in fokus. Jag tror att en del av bilisterna har sett att jag följt dom med kameran då dom susat förbi och jag undrar just vad dom tänker. Första dagen hade jag ställt tiden på 1/60 och igår höjt den till 1/40. Om det inte är för kallt ska jag stå där också i eftermiddag och nu med ännu längre tidsinställning. Allt för att få så fartfyllda bilder som möjligt, men ändå med skärpa på bilarna.

I morse vid sjutiden ställde jag mig med kameran i ena sovrumsfönstret och försökte gissa var jag skulle ha skärpan någonstans för att fånga in bussen som skulle komma. Jag hade ställt tiden på 2½ sekund och höll kameran mot fönsterbågen. Jag missade bussen en aning, den hann för långt, men det blev lite kul i alla fall.

Om jag kommer mig upp i tid i morgon ska jag ställa in skärpan närmare vårt hus och med kanske bara 1½ sekund, för visst är det en kul effekt man får när bussen helt försvinner förutom lamporna!

Nu ska jag upp till övervåningen och skruva bort silen på handfatskranen. Det är dags för rensning om man vill ha en någorlunda jämn stråle.

Sen väntar strykning och kanske blir det lite bakning också, vi får se. I går bakade jag semlor, tro det eller ej, bara så där plötsligt. mitt i baket kom jag på att mandelmassan var slut men mandel och florsocker fanns i huset. Det var mitt första försök att göra egen mandelmassa och visst var det lite jobbigt att dra mandelkvarnen men resultatet var över förväntan. Frågan är om jag någonsin kommer att köpa mandelmassa någon mer gång när det blir både billigare och godare med den egentillverkade.

Ha en bra onsdag!

Ett fyrfaldigt HURRA!

2012-02-06T14:50:00.001+01:00

OM det blev mindre kallt än 30 grader skulle vi sätta oss i den väl uppvärmda bilen och köra de 4,5 milen in till Staan. Och faktiskt, den värsta kylan gav vika och termometern visade bara sådär 25. Det var bara att packa in hundar och presenter i bilen och ge sig iväg. Då var klockan tre och vi skulle inte komma till barnbarnet Lisas födelsedagsmiddag förrän vid halv fem- femtiden.

Vi hade några ärenden att uträtta först, därför var vi ute i god tid, och nu ska ni veta att det är något värt att sätta ett kryss i taket för. Att vi är ute i god tid, alltså. Och det beror i regel inte på mig, om jag så säger. Nåja, först skulle vi stanna till och köpa en present till grannen-släktingen tvärs över vägen, han som fyllde 60 samma dag. Det hade varit alldeles för kallt för att ge sig iväg tidigare i veckan, men nu passade det bra. Vi hittade fort det vi sökte och snabbt var vi tillbaka in i bilen igen. Man vill inte gärna låta den stå stilla så länge.

Sen for vi och hämtade upp dottern och mågämnet så att dom slapp ha igång sin bil. Eller min bil som det egentligen är. Det gäller ju att ha tillgång till motorvärmaruttag också då man kommer fram, så en bil kändes bra.

Födelsedagsbarnet, redan 4 år, var på gott humör, hennes storasyster och föräldrar likaså, så barnkalaset tidigare på dagen hade nog avlöpt väl. Det blev presentöppning, middag och efterrätt med tårta, sång för Lisa som fyllde år och hurrarop. Hon, syster Elsa och Moster hann lägga 80-bitarspusslet vi hade köpt och som avslutning spelade vi ett roligt spel Lisa hade fått. Det som var bäst med detta spel var att alla deltagarna jobbade ihop mot några fantasigrisar som hotade att äta upp utflyktsmaten. Antingen vann deltagarna eller också grisarna.

Väl hemma i Norrlångträsk igen fick hundarna en snabbpromenad och sin kvällsmat, innan K och jag gick tvärs över vägen för att uppvakta nästa födelsedagsbarn. Vi blev sena gäster, men som tur var fanns det några andra kvar där.

I dag har hundarna äntligen fått sig en lite längre promenad och matte också, det är riktigt angenämnt ute, bara 17 grader och lite snöfall. Nu är det bara 15 och inte en snöflinga i luften. Om jag snabbar mig på med det här inlägget kanske jag hinner ut och ställa mig på någon lämplig plats för att öva panorering när dom slutar klockan tre på båtfabriken och det blir rusningstid på vår väg för ett par minuter. Sen blir det en kopp hett te och en brasa i spisen.

Ute i kylan

2012-02-03T17:41:00.000+01:00

Vacker, vackert är det ute i dag. Solen skiner från en blek men blå himmel, och inte en snöflinga har fallit i dag vad jag har sett. Då är jag förstås ute på långpromenad med hundarna och kameran, tänker ni. Fel, fel, fel. Jag sitter inne i stugvärmen och tittar ut på det vackra genom fönstret för temperaturen har i dag pendlat mellan -25 och -30, i skrivande stund det senare. Hundarna har fått ett par snabba och korta promenader och däremellan fått gå ut själva på tomten och snabbkissa.

Det går en gräns där vid -20. Är det mindre går det i regel bra, i alla fall om det inte blåser, är det mer då är det nog hälsosammare att stanna inomhus. Det är i alla fall min filosofi vad gäller temperatur. Det kallaste vi har haft sen vi flyttade hit är -39,9. Då var det inte roligt att vara ute och köra i jobbet på ensliga skogsvägar, och det var inte alltid det fanns motorvärmaruttag hos vårdtagarna heller. Det känns riktigt skönt att vara pensionär en sån här kall dag, faktiskt.

Att få se två talgoxar sitta sida vid sida i samma hål en lång stund och mumsa i sig av solrosfröna, det är inte ofta, men till och med dom förstår allvaret och håller sams en sån här dag.

Ute i kylan har jag varit när det gäller cyberrymden också. Jag öppnade ett brev från högskolan och plötsligt kom det upp varningsskyltar om att i det närmaste jorden skulle gå under om jag inte genast stängde av datorn. Det gjorde jag förstås, med hjärtat i halsgropen. Det skulle dröja tre dagar innan jag kunde komma mig ut igen. Datorn fungerade men jag kunde inte komma mig ut på nätet. Jag har samtalat med supportern som ansvarar för vårt nät, och efter flera timmar hade dom konstaterat att att signalerna från Wimaxmasten ar helt ok, det var något här hemma hos oss som var på tok. Så tipsade han mig att flytta sladdarna på ett visst sätt. Då fick jag meddelande att det var en IP-adresskonflikt.

Ja så där höll det på. I går kväll hade jag telefonkonferans med äldste sonen utan att vi kom någon vart, men i förmiddags flyttade jag om sladdarna efter en egen idé och vips kom jag ut. Hurra!

Men säg den glädje som varar. då kom det upp en massa varningsskyltar om jordens nära förestående undergång igen och en ny telefonkonferans med sonen var nödvändig. Till slut hade vi fått ordning på sidan igen, och som jag förstår var det alltså någon som tyckte att jag skulle köpa ett antivirusprogram som stod bakom allt trassel. Som om jag någonsin skulle komma på idén efter allt detta!

I tisdags var jag till stan och uträttade diverse ärenden. Köpte ett par fotoböcker på antikvariatet, ett par fingerlösa vantar att ha i skinnvantarna så jag inte fryser fingrarna av mig när jag ska koppla hundarna eller ta ett kort, ett nytt lysrör till köksfläkten eftersom den gamla plötsligt strejkade efter 14 år och presenter till yngsta barnbarnet som fyller fyra på söndag.

Dessutom var jag till optikern och gjorde en synundersökning samt beställde ett par terminalglasögon så att jag inte ska bli så grötig i ögonen när jag sitter vid datorn en längre stund. Bågarna blev billiga, 600 någonting men glasen är desto dyrare, över 3000! Inte mycket att göra något år när man är så här närsynt som jag är. Däremot tyckte optikern inte det var nödvändigt att byta mina vanliga glasögon eftersom det inte hänt så mycket sen jag skaffade dom. Tack för det!

Ha det bra där ute i cybervärlden och hoppas att ni inte har det lika kylslaget som vi har det, -31!

Insnöad

2012-01-27T19:54:00.002+01:00

Kanske ska jag ta snöskyffeln och försöka gräva ut grannarna tvärs över vägen, dom ser ut att vara totalt insnöade. Nu är det inte fullt lika farligt som det ser ut, bilden är tagen en bit nedanför huset och infart och dörrar är inte blockerade. Tur det förresten för nästa söndag blir det 60-årskalas där, visst?

Man kan lätt ta fotot här ovan för att vara svartvitt, men så är icke fallet. Nej vi lever i en svartvit värld här för tillfället. De färgklickar som finns står husen för, och eftersom solen vägrar att visa sig ser de röda stugorna nästan svarta ut på håll. Fängslande egentligen hur färgerna kan förändra sig beroende på ljuset.

Här är en svartvit upplaga av samma foto.

Om det nu skulle vara någon som undrar vad jag pysslar med eftersom det inte kommer nya inlägg, så kan jag tala om att jag är insnöad. Inte bokstavligt dock, det ser K till att jag inte blir, men bildligt, i två bemärkelser. Jag sitter som klistrad framför datorn så fort jag får chansen, jag måste ju läsa och var med på PingPong-sidorna, alltså kursforumet. Lägga in bilder, diskutera andras bilder, läsa om kamerarutrustningar, fotoutställningar och vilken av de 500 bilderna i fotoboken som de andra valt, och varför dom gjort det. Något jag förhoppningsvis lärt mig att förstå när kursen är klar, är vad det är som tjusar med de svartvita bilderna. Jag har en bit kvar där kan man lugnt påstå, jag som är en färgälskare.

När jag har letat efter lämpliga bilder att lägga in på kursens fotosidan har jag insett att det är hög tid att jag lägger upp mina bilder i album, så att det blir mera lättöverskådligt. Hittills har dom bara legat efter datum, och det har väl gått skapligt ett tag, men åren går och ibland är minnet väldigt diffust vad gäller år och månad.

Jag har aldrig räknat mina bilder men många är dom och även om jag gjorde en gallring när jag i höstas la dom på DVD, så tror jag att det kommer att bli lättare att gallra vidare om dom ligger i album. Efter tre dagars intensivt bläddrande har jag så här långt lagt upp 25 album, men det kommer att bli många, många fler. Sen kanske jag kan slå ihop några av dom när jag väl är klar. Kan tala om att jag är helt övertygade om att mina ögon är fyrkantiga så här dags. (Jag borde verkligen beställa tid hos optikern och få mig ett par lämpliga glasögon att ha framför datorn.)

Jag har upptäckt att vi har ett snömonster här i byn. Det ligger för tillfället på ett lagårdstak och försöker smälta samman med taket så att vi inte ska upptäcka honom, men för att inte ramla ner måste han hålla i sig i lampan och det är då han avslöjar sig. Bybor, var på er vakt!

Måndag - och nog sjutton snöar det!

2012-01-23T19:41:00.001+01:00

Ingen blå himmel och ingen sol, som jag hade hoppats på. Man kanske ska titta på väderrapporten innan man önskar sig väder.

K har varit upptagen mest hela dagen, men inte av snöskottning. Först var det provtagning på lassa, en rutinbesök som tog ovanligt lång tid denna dag, orsak okänd. På hemvägen handlade han, men han och jag prioriterar lite olika. I stället för ölburkarna hade det varit bättre med ett par burkar VOV. Tycker jag. Och i stället för starköl från systemet hade han gärna fått köpa en kartong rött från samma butik. Men jag klarar mig, visst. Det finns ju vatten i kran att dricka, och te i kannan att värma upp.

När han kom hem blev det bråttom att slänga i sig lunchen för klockan ett började snickarkursen. jag tog hundarna och sparken och delade ut lappar i brevlådorna. Ett erbjudande till hushållen som man bara inte ska avstå ifrån! Kanske något för er som inte bor i denna by att fundera över.

Ett nytt möblemang fick vi till stugan då K kom hem från snickarkursen, eller kanske man ska säga nygammalt. Ett soffbord som K gjorde i träslöjden, kanske i 7:an, har hittat tillbaka till tillverkaren. Tyvärr var bordsskivan förstörd, men det har K nu haft som projekt på slöjden, att ställa i ordning bordet. Vad tycks?

Jag tycker framför allt att det är väldigt snygga ben på detta bord. Det har nu fått ersätta det köpesbord vi inhandlade för några år sen och som vi aldrig har tyckt om riktigt. Det bordet i sin tur har hamnat här nere i kammarn/datorrummet/biblioteket/kontoret.

Knappt han K innanför dörren med bordet förrän hans bastukompis kom förbi och påpekade att det var dags att fara till bastun i Byske om en timme. Det blev för mig till att snabba på med middagen, för man kan ju inte basta på tom mage.

Så här sitter jag framför datorn. Hundarna ligger och gnager på varsit jättestort älgben, tv:n står på ute i köket och ute är det mörkt och -10 grader och - hör och häpna - det snöar inte!´

Titta det snöar, titta det snöar, allting vitt, vitt, vitt, aaah!

2012-01-22T15:24:00.002+01:00

Det lär dröja innan barnbarnen kan använda gungorna igen. Med naturens och snöslungans hjälp börjar snönivån på tomten att närma sig rekorddjup. Eller höjd. Lekstugan skulle nog behöva få besök av en takskottare ser det ut som. Jag får väl se om jag kan kravla mig dit med en skyffel i morgon.

Om man börjar känna sig orolig för att det regnar för mycket då kan man bygga sig en ark, som Noak gjorde. Men om det aldrig slutar snöa, vad bygger man då?

Nu börjar jag bli less på att bara fotografera vita bilder utomhus och att ständigt skriva om snön i denna blogg. Jag tycker att det får vara bra nu. Från och med i morgon (eftersom det ser rätt hopplöst ut på himlen när jag tittar ut nu) ska det sluta snöa, himlen ska bli blå och solen lägga sig som en guldklimp på trädtopparna. Temperaturen får gärna gå upp mot noll några dagar så att den senaste kallsnön packar ihop sig och låter skoteråkarna få göra finfina spår för mig och hundarna att gå på.

Inne i stugan är det både varmt och snöfritt. I alla fall det senare så länge inte hundarna kommer in från sin promenad och skakar av sig. Flitens lampa lyser titt som tätt i min studiehörna, dvs vid datorn, det bläddras fram och åter i de två böcker som ingår som kurslitteratur. Som en enkel uppgift till nästa lektion i Fotografi-Visuell kommunikation ska jag välja ut en bild i boken The Photo Book, gärna skriva och berätta om det på diskussionsforumet och tala om varför jag valde just den bilden, vad den säger mig. Det är 500 bilder att välja på, så det var inte gjort i brådrasket precis men jag valde först ut fem bilder och sedan den jag fastnade mest för.

Uppgiften är utförd och om någon har boken kan jag berätta att jag valde en färgbild på sid 228 "John and Josie Adams" av Chris Johns. Den föreställer ett bilvrak som står ute i naturen med en tv-antenn fastmonterad på sidan. Inuti bilen sitter en man och hans mor och tittar på en tv. Både ser glada och belåtna ut och sonen lutar sig leende mot sin gamla ihopsjunkna mor.

Jag har även läst de fyra kapitlen i boken "Konsten att ta vinnande bilder" av Göran Segeholm, även det en uppgift till nästa lektion. (Han är för övrigt lärare för kursen jag läser.) En bok jag kan rekommendera för den som vill lära sig lite mer om fotograferandet och konsten att läsa bilder. Den har inget med fototävlingar att göra, titeln till trots.

Dessutom besöker jag diskussionsforumet flitigt, lägger ut foton för kommentarer/kritik och kommenterar andras bilder.

Så så här långt hänger jag med och tycker att det enbart är spännande, lärorikt och roligt.

Överflöd

2012-01-19T23:10:00.000+01:00

Jag förstår inte vad jag fick den där idén ifrån, att vi skulle slippa skotta taken i vinter. Kanske var det snöns sena ankomst som lurade mig. I dag har det snöat hela dagen, den vackra rimfrosten på träden har bytts ut mot snö och snöskyfflarna har gått varma. I går var det förrådstaket på vår tomt som rensades, i dag var det traktorgaraget i Holgers som stod på agendan. Jag har inte bidragit så mycket när det gäller takskottningen, bara det där med att vara motvikt i änden på ett rep eller lägst ner på stegen.

Fuset i Holgers är så inbäddat i snö att det snart inte syns längre. Det är det här taket som alltid skottas först då det är långt och ganska känsligt. Här syns stallporten och stallet, utanför bild till höger är vagnslidret och sen kommer lagår´n, lagårdsporten och ett stort förråd. Det är nog länge sen det stod några djur under detta tak, jag har aldrig varit med om det. Nu är det förråd.

Snömannen himself, lyckligt nerkommen från traktorgaragetaket. Jag förstår inte varför han sitter och bläddrar i resekataloger och längtar till varmare breddgrader?!

Silver

2012-01-18T22:07:00.000+01:00

Snart är det dags att ta lilla "kvällskissen" med hundarna och den går nerför backen och ungefär fram till den här lilla björken. Sådana här dagar, och nätter, när frosten lagt sig som ett silver över träd och buskar, blir det nästan onaturligt vackert med vita träd mot den svarta himlen. Men att fånga det på bild är inte det lättaste. Det blev många tagningar i går kväll innan jag trodde mig ha fått något att ta vara på, och om någon mot förmodan skulle titta ut vid tiden på dygnet och se mig undrade dom nog vad i hela friden jag höll på med.

Betydligt lättare och kanske mera lättförståeligt var det att fota samma björk i dag på morgonen. "Morgonkissen" går nämligen fram till samma björk, innan vi vänder och så småningom tar oss upp för backen, fram till brevlådan för att hämta tidningen och slutligen kliver in i stugvärmen för att äta frukost.

Vad gör väl det att börsen är mager när man bor i ett landskap av silver? Fast det är klart, det går inte att leva av skönhet allena, el- och telefonräkningar måste nog ändå betalas med värdslig valuta.

Livet är fullt av upptäckter. Har ett tag retat mig på att fältet man skriver och lägger in bilder på har minskat och att jag fått dålig överblick. Av en slump hamnade då min lilla markörpil på hörnan längst ner till höger, den som är markerad av diagonala linjer, och genast kunde jag dra ut skrivfältet!
Ibland undrar jag hur mycket det är som jag ännu inte har upptäckt här på bloggen, finesser som gör allt lite smidigare.

Till Gökboet och andra som har problem med kommentarerna

2012-01-18T11:06:00.000+01:00

Eländes elände! Ingen möjlighet att kommentera och ingen mailadress så att man kan komma i kontakt med dig Gökboet.
Jag gick in på Hjälp som finns allra allra höst upp på höger sida. Där skrev jag in "Lägga upp sidor" och av det som då kom upp valde jag det första inlägget. Sedan kom det upp ett utförligt svar.

Schematiskt kan man väl säga att man ska gå in på fliken Inställningar och därefter välja Arkivering. Där hittar du en knapp där man ska välja Ja.

Det bästa är att du själv går in på Hjälp och läser.

Hoppas att det här kan vara till någon hjälp.

Det kom ett brev

2012-01-17T19:02:00.001+01:00

Det kom ett brev med posten i går, ett tjockt brev, ett brev jag nästan lite otåligt väntat på. Det kom från Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping och det innehöll ett välkomstbrev till kursen Fotografi - Visuell kommunikation. Kursen är helt på distans, går på kvartsfart och är på 7,5 högskolepoäng.

Ni kan kalla mig studerande nu!

Så en stor del av gårdagens eftermiddag och kväll tillbringade jag framför datorn. Det är liksom inte bara att sätta sig där vid datorn och börja studera, nej det ska registreras och väljas användarnamn och lösenord. Sen ska man också lära sig hur det fungerar på PingPong, och det är inte bordtennis vi pratar om utan webbplatsen där kursen finns, där man kan kommunicera med lärare och kursdeltagare mm. Bara det kändes som en utmaning men jag klarade av det som en första kurstest. Jag skrev till och med in ett par kommentarer för att se om jag skulle våga. Och sen kunde jag inte hålla mig utan stängde dörren till kammaren/datorrummet och lyssnade av hela första lektionen.

Nu har jag fam till den 30:e på mig att i lugn och ro lyssna av lektionen och läsa fyra kapitel i boken "Konsten att ta vinnande bilder", som jag av en slump redan hade hemma. Den andra boken som behövs till kursen är beställd och hinner kanske komma denna vecka. Den behövs för att klara av uppgiften inför nästa lektion.

Jag tror inte att K direkt ropar hurra åt att jag kommer att sitta ännu mer framför datorn denna vår, men det är något han får acceptera.

Morgonen såg ut att lova klart väder och sol med 10-12 minusgrader, men plötsligt ändrades villkoren. På väg mot tisdagens vattengympan i Byske (som ligger utmed kusten) mötte vi dimman och den la sig som ett frosttäcke över naturen.

Vattengympan var välgörande som vanligt och fikat på Broselsgården uppiggande, inte bara på grund av kaffet och mackan utan för tankeutbytet, diskussionerna och de glada skrattens skull.

Det enda nyttiga jag har gjort i dag, förutom att laga middag, är att agera motvikt i ena änden av ett rep som K hade runt magen, när han skottade garagetaket. För säkerhets skull hade jag snott repet ett par varv runt en rönn också. K halkade några gånger på plåttaket men jag stod pall. Jag kände faktiskt aldrig något drag i min ände, rönnen tog nog emot allt.

Vägrenar

2012-01-15T21:14:00.001+01:00

K och jag tog sats i går och stoppade in oss själva tillsammans med hundarna och några övernattningsprylar i bilen och styrde kosan mot Lycksele för att hälsa på äldste sonen och hans familj. Vädret var vackert som omväxling, men kallt, och trafiken gles. Däremot är det en hel del strörenar på vägen och jag sitter och spanar för jag ser dom mycket tidigare än K.

Att inte alla har hunnit bromsa eller väja undan förstår man då man ser det stora blodblafforna på vägen. Samlingar av korpar som oförskräckt sitter på plogvallen och äter från det som blev kvar av den stackars renen, skvallrar också om att det inte alltid slutar lyckligt i dessa möten mellan djur och människa.

Det gäller att ta det försiktigt då man passerar renarna, för rätt som det är får dom för sig att det nog var bättre på den andra sidan i alla fall, och liksom små barn har dom inte förmåga att förstå att dom är mjuka och bilarna hårda.

Att dom ibland ser ut som en väldrillad skolklass och går på led utmed rätt sida av vägen är ingen garanti och egentligen är det konstigt att det inte händer fler olyckor än det gör. Jag tänker på alla malmbilar som dundrar förbi på denna vägsträcka.

Om man inte redan vet vart man ska ta vägen kan det vara lite knepigt att komma rätt med alla skyltarna som är översnöade. Vad det står på hastighetsskyltarna får man gissa sig till.

En fördel med dessa vansinnigt fula skogshyggen är att man plötsligt kan få vackra utsikter. När man färdas inne i skogen uppfattar man knappast att vägen går uppåt och neråt i backarna, Här kommer vi från Svanström och närmar oss Sandfors som ligger nere i en ganska dramatisk dalgång, bara ett par mil hemifrån.

Övre Kågedalen har kanske en del av er hört talas om, i alla fall om ni läst boken av pseudonymen Nikanor Teratologen. För övrigt den äckligaste bok jag någonsin läst, en sån bok som man överhuvudtaget ångrar att man någonsin öppnat. Usch ja, varför kom jag att tänka på den nu då! Glöm att jag nämnde den, och vad ni gör, läs den inte!

Vi hade en trevlig helg med lyckselefamiljen, många legobitar har jag plockat med och jag har fått ligga tillsammans med Leo i hans säng och mysa under ett grönt jätteblad. Det ni!

Insnöat

2012-01-13T11:05:00.001+01:00

Här i den gamla bagarstugan har man garanterat varken utsikt eller insyn. Och inte lär det vara bättre i dag med tanke på vädret, för här viner vindarna och snön runt knutarna så både folk och fä vill helst sitta inomhus och kura.

Däremot kan man tycka att dom som styr och ställer på blogspot på något vis kunde meddela sina "kunder" när dom ändrar om på bloggarna. Jag har letat och letat men inte hittat någon information som handlar om kommentarsfunktionerna som nu förändras. Dom som har den typen av kommentarsfält som jag har. Själv har jag inget att klaga på förutom när jag vill kommentera hos vissa.

Jag tycker att det är bra med det nya men det verkar ställa till det på många bloggar. Man kommer överhuvudtaget inte in för att kommentera på vissa bloggar, man kommer in men sen går det inte att komma vidare eller så blir hela sidan vit.

Förhoppningsvis är det ett problem som är snabbt övergående men med dagens teknik är det lite insnöat att inte kunna lägga ut en information om sakernas tillstånd, kan jag tycka.

Lite nytt och en del gammalt

2012-01-12T12:13:00.001+01:00

Nu har dom ändrat om här på bloggen, ser jag helt plötsligt, och faktiskt till det bättre. Det ligger en svarsfunktion under varje kommentar. Det göra att det blir lättare för den som kommenterat att se ett eventuellt svar.

I går hade jag gjort ett inlägg inspirerat av Ordlös Onsdags tema, men hur det nu bar sig så skippade jag texten och deltog själv i OO, bilden till inlägget passade nämligen in på temat dom hade.

Och vad hade jag skrivit då? Ungefär så här:
Jag ser att OO har temat "åskådare" denna vecka och det fick mig att tänka på att om jag tittar ut genom mitt köksfönster så har jag en underbar utsikt, men om jag under min kvällsrunda med hundarna tittar in genom grannens fönster har jag då en insikt? Nej då har jag insyn till dom, men inte sjutton har jag utsyn när jag väl kommit in och tittar ut genom min ruta. Nu undrar jag om det bara är svenskan som är så här ologiskt uppbyggd eller om alla språk är det?

I dag har jag tänkt packa ihop det sista av julen, dvs julgranen. I går tog jag småpyntet ifrån den och K har inget märkt, så i dag ryker resten och så monteras granen ihop och läggs i sin kartong. För som en av mina läsare i går kväll påpekade i ett telefonsamtal, inte sjutton kommer den där granen vi har i vårt kök ifrån skogen.

Nej, det är en urgammal konstgran, så gammal att den har börjat barra. Men till skillnad mot "levande" granar så sticks inte dom här barren. Jag gillar inte att ha barr på golv och i mattor, barr som sticks ända fram till nästa jul utan jag tycker att konstgranarna är en välsignelse. Om dom inte är rosa, vill säga. Man spar skog och inneblomor och slipper få barr överallt. Däremot har vi en "levande" adventsgran ute på gården. Den får stå där tills snön har farit, även om vi nu släcker belysningen. De övriga granarna vi högg fick nya ägare i stan, en till sonen där, en till dottern och en till AIK:s målvakt.

Till sist vill jag berätta att jag fått en award i veckan. Den kommer från Raija som har bloggen Nitida. Tack snälla Raija för den. Nu gör jag som jag brukar med awarder, jag delar ut den till alla mina bloggläsare som tack för att ni hälsar på här och läser och kommenterar. Tack för att ni finns!

Ordlös onsdag: "Åskådare"

2012-01-11T11:27:00.007+01:00

Ordlös onsdag

Och så kom kylan

2012-01-09T18:05:00.001+01:00

När vi klev upp i morse var det -20 grader. Så sent som igår skrev jag i en kommentar att vi hade sluppit kylan. Det skulle jag kanske inte ha gjort, för i natt kom den. Hur länge den tänker stanna vet jag inte, men enligt SMHI:s femdygnsprognos kommer temperaturen att hålla sig över -10 och det är väl ok. För omväxlings skull fick vi se solen i dag och det kändes som om den börjat komma sig lite högre.

Hundpromenaderna blir av det kortare slaget en sån här kall dag, men får vovvarna springa lösa går det ganska bra för då håller dom sig i rörelse på ett vettigare sätt. Däremot blev det för kallt då jag tänkte ta ett skoterspår på hemvägen mitt på dan. Till och med Cilla fick kramp i fötterna. Sparkföret blir sämre vid lägre temperatur men det kanske är bra för då blir jag tvungen att gå mera och håller mig därmed varmare. Som ni ser på skorstensröken var det inte mycket till vind, vilket är skönt, men det gör också att röken från skorstenarna lägger sig som ett lock över nejden och det är ganska många som eldar en sån här dag.

För att fördriva denna dag har jag roat mig med att plocka undan alla julpinaler, utom granen. Den törs jag inte ta bort ännu, K är nog upprörd över att jag tar det jag gör fastän det inte är dags förrän på fredag egentligen. Jag funderar på om jag ska ordna dans runt granen och fiskdamm åt honom, så att han riktigt får ta avsked av julen. Jag kan ju passa på att köpa en godispåse åt honom i morgon då vattengympan börjar om i Byske, för godis är något han aldrig kan få för mycket av verkar det som.

För mycket av det goda

2012-01-05T14:15:00.004+01:00

Jag slår vad om att plogbilschauffören inte tyckte att det var så särskilt kul att i gårkväll klockan tio fastna i snödrivorna mitt i Norrlångträsk. Det tog två timmar innan den, med hjälp av båtfabrikens största traktor, äntligen kom sig loss och kunde fortsätta den vådliga färden. Då hade traktorn skottat bort de västa drivorna längre bort i byn, så att inte malören skulle upprepas. Jag har faktiskt aldrig varit med om det tidigare, att plogbilen fastnar, så jag undrar om det är motorsvagare bilar dom har nu för tiden, eller om det hänger på chaufförerna. Extremt snöväder är ju inte något nytt.

Efter att själv en gång ha kört fast i en driva vet jag hur omöjligt det kan vara att ta sig loss för egen maskin, man sitter som i betong. Dessa drivor som bildas av snödrev kan bildas på väldigt kort tid och är oerhört kompakta.

K är nog glad över fjolårsinköpet av en större snöslunga, den har fått jobba hårt i veckan.

Tyvärr kan jag inte säga att vädret har blivit bättre, det snöar och blåser fortfarande., om än snöandet har lättat betydligt. Vägarna är inte roliga att fara på nu, det är som att färdas på en gigantisk tvättbräda och dessutom är vägbredden ungefär hälften av vad den ska vara. Det löns inte mycket att ploga kanterna när dom är 1½ meter höga, snön rasar bara ner igen, ofta i form av stora klumpar som man inte gärna vill köra över. Man vet aldrig om dom är hårda eller mjuka.

Mitt lilla hobbyprojekt denna förmiddag har varit att skotta mig fram till fågelbordet på baksidan. Det tog sin lilla tid men jag kom fram till slut. Nu fanns det faktiskt mat kvar, men öppningarna var igensnöade så fåglarna kom inte åt maten.

Längst bort till vänster kan man ana trappräcket till trappen från köksdörren. Den skottade jag också fram så gott det nu gick för det har rasat snö från taket tidigare och det har lagt sig som en isklump över trappen och går inte att få loss. Nu kan man i alla fall få upp köksdörren om man skulle behöva ta sig ut den vägen.

Hundarna har fått sig en kortare rastning där dom kunnat springa lösa en bit. Dom har mycket spring i benen nu när dom har fått vara kopplade så pass mycket. Nu ska en mugg kaffe och några pepparkakor sitta fint och en sudoku till är inte helt fel.

För mycket av böcker att läsa är svårt att få, även om det kan bli svårt att få plats med dom i bokhyllorna. Nu finns det chans att fylla på högen på sängbordet. Kajsastina firar sin 10000:e besökare genom att lotta ut bokpaket. Hälsa på hos henne och ge en kommentar!

Ha en bra trettondagsafton! Själva stannar vi hemma och fortsätter vårt korståg mot snömassorna.

Lästa böcker

2012-01-04T17:28:00.000+01:00

Jonathan Littell: "De välvilliga"

Den gamle SS-officernen Max Auers blickar tillbaka på sitt liv under andra världskrigen. Här får vi alltså följa kriget sett genom en tysk SS-officers ögon och det känns inte behagligt, eftersom boken är mycket välskriven och i jagform vilket gör att man lever sig in i Max Auers sätt att se på kriget och dess fasor. Ibland måste man ta en pausför att liksom lösgöra sig från huvudpersonens gestalt och säga sig själv att man inte är en nazist. Allt är väldigt sakligt och egentligen neutralt återberättat. vilket gör det än kusligare.

Trots alla Oberstormbannführer,Gruppenführer och Militärbefehlshaber, trots alla RSHA, SS, och WVHA, trots alla polska, ungerska och tyska namn så är boken inte svårläst. Jag struntade i titlar, förkortningar och var de olika platserna fanns och lät texten föra mig framåt i boken, och det fungerade utmärkt. Det behövs lite driv för att komma sig igenom boken, den är inget för en som gillar rara och söta berättelser med lyckligt slut och den är på över 900 sidor.

Något som känns helt onödigt är de instoppade slabbiga sexbeskrivningarna, dom tillför inget utan känns bara spekulativa, särskilt som Max är homosexuell.

Författaren är född -67 i USA men bor numera i Spanien och detta hans första bok skrevs 2006. Den har tilldelats flera priser, bland annat Franska akademiens stora pris och Concourtpriset.

Brombergs förlag 44 kr för pocketupplagan på Adlibris

Karin Alvtegen: "En sannolik historia"

Helena har återkommit till sin barndoms sommarbostad tillsammans med sin man och dotter. De driver ett litet hotell som dom samtidigt rustar upp. Mannen ledsnar och far sin väg, kvar finns en bitter Helena med en tonårstrotsig dotter.

Anders, en miljonär som jagar lyckan men inte hittar den, kör nästan ihjäl sig, hamnar av en slump på Helenas hotell.
Och dramat kan börja.

En trevlig, välskriven historia utan ett endaste mord. Människor som letar efter kärleken och meningen med livet. Skriven 2010.

Andersson Pocket AB 340 lättlästa sidor 44kr på Adlibris

Peter Hoeg: "Elefantskötarnas barn"

Detta är inte en berättelse om barn till cirkusartister, vilket man skulle kunna tro av titeln att döma. Elefantskötare är sådana personer som har stora visioner och framtidsplaner, det är dom som är elefanterna. Om den första boken är en sannolik historia så är denna dess motsats, det är en skröna, en saga för vuxna. Ibland mycket rolig och medryckande, ibland mycket upprepande och lite tradig. Jag har några sidor kvar, men tycker i stort att bokens andra hälft är bättre än den första.

Historien i ett kort sammandrag: Tre syskon varav den yngste är 14 år och jagpersonen, dessutom en mycket smart person och en hejare på fotbollsplanen. Storebror är förutom stor och mycket stark ett under av skönhet. Systern är geniet som löser de mest svårlösta problem. Fadern till dessa barn är präst och modern är en uppfinnare av tekniska saker, men nu har de två fursvunnit och boken går ut på att barnen ska leta reda på dom och hindra dom från att, som dom tror, begå ett fruktansvärt brott.

Jag kan tänka mig att ni som gillar "100-åringen..." också skulle gilla den här boken, jag själv är väl så där lite ljummen i min inställning.

Skriven 2010 orginalutgåvan utgiven av Norstedts 365 sidor 42 kr i pocketupplaga på Adlibris

Man borde gå en kurs

2012-01-03T20:45:00.001+01:00

I går kämpade jag för att få till ett nytt blogghuvud till Cilla-bloggen, som jag dessutom har bytt namn på. Den heter numera Cilla och Helen, två hundliv. Det blev inte förslaget här ovan, det fixade jag inte utan att det blev alldeles för stort.

Bloggen startades upp när Cilla väntade valpar i fjol sommar och tanken var att de som var intesserade skulle kunna följa Cilla och hennes valpar. Nu är ju valparna vuxna och bor i sina nya familjer sedan länge. Då och då trillar det in ett mail från någon av dom och det lägger jag förstås in på bloggen (om det inte är av väldig privat natur). Det är alltid roligt när jag kan lägga in bilder och berättelser om hur det går för dom. Nu vet jag av erfarenhet att det brukar bli glesare av den sortens rapporter med tiden, men dom är alltid välkomna när dom kommer.

För att det inte ska bli helt stiltje på denna hundblogg tänker jag nu göra den till en blogg för de två hundar som bor hos oss, plus de rapporter som trillar in om deras valpar. Cilla och Helen kommer därför att bli huvudpersonerna (kan man kalla hundar för personer?) framöver och därför får den ett nytt namn. Adressen får emellertid vara kvar så att den som vill kan hitta igen bloggen.

Nu har jag suttit en bra stund för att försöka sätta ihop flera bilder till en. Jag tror inte att jag använder rätt metod, det går säkert att göra mycket smidigare.

Jag borde gå en kurs i det här med photoshop men det blir då inte nu i vår eftersom jag blivit antagen till en högskolekurs i fotografi, "Visuell kommunikation". Till min egen förskräckelse måste jag säga och jag har känslan av att jag borde kunna mer av photoshop än jag kan, men det får väl ge sig. Kursen är helt på distans och i kvartsfart och jag skyller det hela på Beppan som berättade på sin blogg hur hon i höstas blivit antagen och därmed triggade igång mig. (Vad skönt det är att kunna skylla på någon annan!).

Bildblocket ovan är en berättelse om väderläget här i dag på förmiddagen, snö, snö och åter snö. Eftersom det inte är någon kyla att tala om är det ett litet helsike för pälshundar och värst är det om man bara är så där femton cm i mankhöjd. Det går liksom långsammare och långsammare till hela vovven är som en snöboll. Tur då att matte kan lyfta upp snöbollen och försöka skrapa fram det som finns där inuti.

Vid middagstid blev det uppehåll i snövädret, månen och stjärnorna syntes åter och det blev något kyligare, men bara lite, just nu -4. Har vi tur är det uppehåll i morgon så att det blir lättare att färdas på vägarna. Jag behöver till affär´n i Storkågeträsk men det var inte så akut att jag kände mig tvungen att slåss om det trånga vägutrymmet i dag.

Hemmaspa

2012-01-02T22:17:00.000+01:00

Om man känner sig lite frusen och inte har ett badkar att krypa ner i får man använda sin fantasi och ordna sitt eget lilla spa. Först ställer man sig och handdiskar i så varmt vatten man bara klarar av. Genast stiger värmen i kroppen. Sen fyller man en balja med lika hett vatten, duttar i lite fotsalt, häller upp den sista snutten av nyårschampagnen i ett glas och slår sig ner framför tv:n med fötterna i det heta vattnet. Den röda färgen på fötterna signalerar att dom har tagit till sig av värmen, sköönt. Och champagnen är nästan godare nu än på nyårsaftonen, inte alls lika bubblig längre.

Väderlek

2012-01-02T11:23:00.000+01:00

Situationen på väderleksfronten denna förmiddag. Måste nog dra på mig ytterkläderna och hjälpa till lite i snösvängen.

Varför heter det väderLEK?

Nytt år, raketer, hundar och sånt.

2012-01-01T15:05:00.002+01:00

Så har det nya året startat, 2012, det kommer att dröja ett tag innan man känner sig bekväm med de nya siffrorna och när det äntligen känns riktigt hemtamt, ja då är det dags att byta till ett nytt årtal.

Gårdagskvällen tillbringade jag och K som vanligt här i stugan tillsammans med hundarna. Jag vill inte skriva att jag hatar något, det är ett sånt starkt och ofta missbrukat ord, men när jag ser hur illa djuren far av smällare och raketer så kan jag i stundens hetta känna att jag hatar fyrverkerier.

Det blev ett himla liv på hundarna när det plötsligt, straxt efter tolvslaget, hördes smällande och tjut här utanför. Nu var det inte ens i granngården och det höll inte på särskilt länge heller, men för vår del var det några fyrverkerier för mycket. Sen gäller det att försöka att inte visa för hundarna att man blir upprörd, utan behålla en oberörd attityd. Att lura hundar är inte lätt, dom känner nog rent kemiska signaler hur oberörd man än försöker att se ut.

Jag har inga skrupler med att lämna hundarna ensamna några timmar på julaftonen, dom har ju ingen aning om vad det är, men en nyårsafton vill jag inte lämna dom så mycket som en endaste stund. Man vet aldrig när någon skjutgalen person sätter igång pangandet och om det skulle inträffa vill jag vara på plats. Jag har sett alltför mycket att hysteriska hundar som förgäves försöker undkomma oljudet. Mer än en hund har måst avlivas på grund av detta ofog.

Jag hörde på nyheterna i går att allt fler svenskar är för ett förbud mot privata fyrverkerier och tänk så många hudägare som skulle kunna umgås på nyår med vänner och bekanta på ett normalt sett om det blev ett sånt förbud. Något att hoppas på för framtiden. Så mycket vackrare det skulle vara med de små fallskärmarna med värmeljus i. Naturligtvis med en viss brandrisk men det är det ju med raketer också och personskadorna torde bli lika med noll.

Nyårsafton

2011-12-31T11:26:00.001+01:00

Upphängd och nersläppt

2011-12-29T15:44:00.001+01:00

Upphängd och nersläppt , lite så kännar jag mig efter juldagarna. Vilken dag, vilket datum är det? Är det nyår snart?

Just i denna stund är lyckselesonen och sonsonen på väg hem efter att ha varit hos oss sedan förra fredagen. Det har säkert varit jobbigt att köra i dag, för det har snöat en hel del och är svårt att se var vägkanterna är. Svärdottern har jobbat som vanligt under julhelgen, så att hon kan vara ledig under nyåret i stället, då hon och Leo åker till Moskva och firar den ryska storhelgen tillsammans med släkten där.

Julaftonen firade vi med sonens familj i Skellefteå och med tanke på alla små barn gjorde vi det ganska tidigt på dagen. Julgröt med skinka och lax att lägga på smörgåsen fyllde magarna så att alla blev på gott humör lagom till tomten kom och delade ut julklappar till alla barnen. Fastän de flesta visste vem som gömde sig under masken, spelade dom med och pratade artigt med tomtefar.

Man kan lugnt påstå att huset var fullt med folk, vi var nio vuxna och fem barn, varav den yngsta var tio månader och den äldste 69 år äldre. Göteborgare, stockholmare och skelleftebor i en salig blandning.

Hundarna hade vi emellertid lämnat hemmavid, det var nog lugnast så, men det gjorde att vi var hemma redan före fyra.
Så lugnt kan man inte påstå att det blev i vår lilla stuga dagen därpå då alla släktingarna i stan kom ut till oss för att få sig en promenad och lite julfika. Det är vid sådana tillfällen som man tycker att köket plötsligt är för litet och trångt, det som till vardags känns tämligen rymligt.

Annandagen for lyckseleborna in till stan för att tillsammans med skeletborna blöta ner sig ordentligt i Eddahallens simbassänger. K och jag blev i samma stund bjudna på släktfika nere i byn, så vi behövde inte känna oss övergivna. Oj så mycket go´fika det fanns på faten där, och mycket av det stod yngsta dottern i huset för. Hon är väldigt duktig på att baka, så duktig att jag frågade om hon tänkte satsa på att utbilda sig inom den verksamheten. Men kan man tänka sig, hon har just påbörjat en teknisk utbildning. Bra gjort, tjejen!

Sen blev det den 27:e och äldsta barnbarnet fyllde sex år. Åter ett släktkalas i stan, men denna gång var vi tio vuxna. Trots att det hade varit ett mindre barnkalas innan vi kom såg föräldrarna ganska samlade ut när vi ramlade in för att bli bjudna på laxmiddag och påföljande fika. Elsa verkade nöjd över sina presenter, även om det började bli trångt i hennes rum. Kanske inte helt optimalt att fylla år så nära inpå julafton, men det är ju inget man kan göra något åt.

Onsdagen tillbringade vi hemma utan att vare sig få främmande eller göra några besök. Jo, besökare har vi, om man räknar med de bevingade som kommer och förser sig av fågelmaten. Nu har gråspetten hittat hit. Om det är en eller två individer vet jag inte, det har hänt vissa vintrar att dom har varit två som konkurrerat om bästa platsen.

Däremot hade Leos pappa stannat kvar i stan kvällen innan för att träffa en kompis, så Leo och jag delade sovrum den natten och hade sedan förmiddagen för oss själva, tillsammans med hundarna förstås, för K skulle till lassa för provtagning och hämtade Leos pappa på vägen hem.

Vad hittar man då på att göra för att roa en som är fyra och snart fyller fem? Man bygger med lego förstås. Och kör med bilar som har en massa konstiga engelska namn och är av en massa konstiga märken. Vill man bli mera insatt i det hela tittar man på "Cars 1" eller "Cars 2", så förstår man vad det handlar om.

Nu blev det konstigt tyst och tomt i huset, särskilt på golvet, inte en enda bil eller legobit i sikte. Hundarna verkar alldeles utslagna och ligger och sover, och det vet sjutton om inte jag ska göra dom sällskap snart.

Under gårdagen passerade min unika besöksräknare siffran 10 000 och den som passerade den magiska gränsen säger sig vara Astor från Stockholmstrakten. Han undrar nu på vilket sätt han ska belönas och jag har funderat. Hmm... Det måste ju bli en medalj.

God Jul 2011!

2011-12-23T13:03:00.000+01:00

Den mörkaste dagen blev ljus

2011-12-22T13:34:00.001+01:00

I dag har vi vintersolståndet och årets kortaste dag. Trots det upplevs dagen i dag som tämligen ljus. I alla fall den korta tid det är dagsljus, för det är molnfritt och solen skymtade precis över skogskanten. Himlen är ljust, ljust blå, nästan vit, termometern visar på -14 och det är vindstilla. Fotot här ovan tog jag från övervåningen kvart över tolv. Det är så vackert, så vackert ute.

Vid norra halvklotets vintersolstånd lutar jordaxelns norra del rakt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går då solen inte ens upp utan det råder natt eller skymning dygnet runt. Omkring två veckor efter vintersolståndet befinner sig jorden som närmast solen, kallat perihelium. (Wikipedia)

I vårt kök förbereds julmat. Skinkan ugnsbakas, rullsyltan kokas och sillsalladen hackas. I morgon kommer son och sonson hit, om inte något oväder sätter p för planerna. I stan får yngresonen och hans familj julfrämmande, svärmor och svåger med familj kommer från södra Sverige. Dom kommer vi att träffa på julaftonen vid den gemensamma jullunchen och julklappsutdelningen.

Julklapparna inhandlades under gårdagens stadsbesök. Jag fattar inte hur man kan bli så trött som jag blir efter några timmar på stans affärsgator. Jag somnade av utmattning i bilen på väg hem. Tur att chauffören var piggare.

Det börjar kännas som att allt är under kontroll, så i kväll eller i morgon bitti får granen komma in i stugan.

Kommer inte tomten snart?!

Tomtar på loftet

2011-12-20T22:34:00.001+01:00

Tomtar på loftet kan man ju ha lite till mans. Mina WWF-tomtar står emellertid på spiselkransen i vårt kök. Den första tomten i denna serie köpte jag -99 av en brorsdotter till K, den senaste -10 av en brorsonsdotter till samme K. I år kom ingen av dom så jag har ropat in en på tradera och väntar att den ska anlända endera dagen.

Med WWF-tomtar är det så att en ny konstnär varje år får i uppdrag att göra den och konstnärens namn står på sockelns baksida. En viss summa av försäljningspriset går till WWF-insatser.

Visst finns det flera tomtar i huset i dessa dagar men den jag tycker allra bäst om är i alla fall denna:

Den köpte jag en gång till min mamma och har sedan ärvt den efter henne.

I dag har byns badgympagäng varit på sista passet det här året. Det var nya övningar till julmusik och vi lyckades tillochmed dansa ringdans i vattnet. Nu blir det uppehåll till vecka två nästa år, men innan vi lämnade badhuset blev vi alla bjudna på macka och valfri varm dryck. Vi lämnade i vår tur ett presentkort till Byske Värdshus. Allt enligt traditionen.

Det hände något oväntat då jag klev ur bilen på badhusparkeringen. Någon knackade mig på ena axeln och då jag vände mig om stod vår distriktsköterska Thyra där, eller före detta distriktsköterska ska jag väl säga, för det visade sig att hon numera jobbade i Byske skola som skolsköterska.

Jag har haft en hel del med henne att göra i mitt arbete inom hemtjänsten, på den tiden jag jobbade. Nu hade hon fått syn på mig när hon backade ut sin bil från parkeringen, lämnat den i all hast och knackat mig på axeln. Det blev stora kramen från båda håll, ja till och med två kramar för då vi bytt några ord sa hon att hon blev så glad då hon såg mig, och så måste hon kramas en gång till!

Tänk vad en sån där händelse betyder mycket! Jag vet att vi hade ett mycket bra samarbete, men jag visste inte att hon skulle kunde bli så glad över att träffa mig efter flera år.

Det är säkert skönt för henne att jobba som skolsköterska för distriktsköterskorna har det tämligen stressigt. Dels jobbar dom på läkarstationen, sen ska dom flänga utmed vägarna i ur och skur för att besöka vårdtagarna i hemmet, lämna mediciner, bandagera och lära vårdpersonalen i hemtjänsten hur saker och ting ska tas om hand.

I dag har varken jag eller gubben halkat omkull en enda gång, vad sägs om det?

På rätt väg

2011-12-18T17:43:00.000+01:00

Nu börjar jag känna mig på banan igen. Förkylningen är på väg bort och julen på väg in. Det gäller bara att jag inte smittat ner K för det vore inte lyckat ur någon synpunkt. Även om han har blivit dubbelvaccinerad så skyddar inte det mot vanlig förkylning.

Det går heller inte att vaccinera sig mot halkan så i dag stöp han omkull i stil med min vurpa för en vecka sen. Inga ben brutna, men huvudet fick sig visst en ordentlig smäll. Inte värre dock än att han hämtade snöslungan och kastade bort snön från gården. Som plåster på såren plockad jag fram både lussebulla och anisgris till eftermiddagskaffet plus den senaste skapelsen på godisfronten, mozartkula

Lite julstädning har det blivit på nedervåningen och ambitionen var att dagen därpå fortsätta på övervåningen, men dammsugaren står på precis samma ställe som jag ställde den då jag burit upp den.
Spismuren är skurad och glasminiatyrerna utbyta mot WWF-tomtar. Varje år har någon av barnen i byn haft jultidningsförsäljning från WWF (det är nu inte så mycket tidningar utan mera prylar man beställer därifrån), men inte i år. Varje år sedan 1999 har jag beställt en WWF-tomte men i år blev jag alltså utan. Nu har jag lagt bud på årets tomte på tradera, så får vi se om jag lyckas ropa in den. Jag tänker dock inte lägga någon förmögenhet på den, någon måtta får det vara.

Så tomtarna har fått flytta in från förrådet och några änglar. Amaryllisen står i full blom och kommer nog att ha gjort sitt före jul om det inte kommer en ny omgång. Jag får väl investera i en ny annars.

Investera fick jag göra i lördags och det ordentligt, jag körde nämligen till Byske och handlade dels sånt som behövdes för vardagen, dels all julmat. Laxen hade K handlat dagen innan i stan, en redig fisk på 4-5 kilo, Den har jag filéat och stoppat i frysen innan den ska gravas. Huvud och övrigt som blev över har jag kokat och gjort fisksoppa av, minst tre middagar och det allra sista fick hamna i hundarnas matskålar. Det blev inte mycket kvar på dom fiskbenen kan jag tala om. Om man nu måste döda djur för att äta dom, bör man ta tillvara allt som går, det tycker jag är att visa respekt mot djuret i fråga.

Emellanåt sätterjag mig framför datorn och läser på era bloggar, eller så läser jag i mina foto- eller photoshopsböcker och försöker få något att fastna i mitt stackars huvud. Nu tror jag att det börjar finnas lite mera plats där, men ett tag kändes det ganska trångt och jag satt och hade drivor med begagnade näsdukar runtom mig, ungefär som i tv-reklamen för den där näsprayen eller vad det är. Så kommer det lite konstifika bilder här på bloggen så är det för att försöker praktisera vad jag läser.

I morgon ska K till Lule för att äta julbord. Jag är ibland inte säker på om dom på NCC vet om att det är några år sen K gick i pension. Ja, jo det vet dom förstås, men emellanåt gör han lite jobb åt dom i alla fall, han är väl entreprenör eller nåt. Jag blir aldrig medbjuden och är glad för det, för bara någon säger "julbord" till mig så blir jag proppmätt och tappar matlusten. Jag har faktiskt svårt att förstå detta frosseri som börjar någon gång i november och pågår fram till jul. Det speciella med ett julbord, stort eller litet, är väl att man äter det just vid jul?

Flottig bloggare

2011-12-15T15:11:00.001+01:00

Här sitter jag framför datorn när jag egentligen borde gå runt i stugan med dammsugaren i högsta hugg, handskura badrumsmattan och städa ur köksskåpen. Dessutom har jag julkort som väntar på att skrivas färdigt och stoppas ner i adresserade kuvert.

I går fick jag i alla fall lite bakat, och mer än så lär det nog inte bli. Lussebullar, anisgrisar, nötkakor och struvor. Nu är det så där lagom flottigt i fläkt och på köksluckorna så det är nog bäst att jag sätter igång.

Atchii! Host, host!

Ha en bra dag!

Ordlös onsdag: Valfri bild

2011-12-14T16:41:00.001+01:00

Ordlös onsdag för sista gången detta år, jag får se om jag åter kommer efter nyår.
Denna gång gäller: Valfri bild.

Se flera förslag på

Och så blev det vinter

2011-12-13T22:29:00.001+01:00

Jag har väl berättat att det har blivit vinter här i norra Västerbotten? Inte det. Men så är det i alla fall.

Och på tal om fall så blev det ett platt sådant för mig på söndag förmiddag då jag var ute med hundarna. Det blir halt som bara den när man plogar med traktorskopan och fast jag försökte hålla mig i traktorspåren så steg jag tydligen fel med en fot och så bar det av. Tur i oturen att jag hade yllemössa och kapuschung på huvudknoppen för den fick ta emot en rejäl smäll. För att inte tala om ryggen. Först låg jag stilla ett tag för att känna efter om jag skulle svimma eller så, sen vände jag över på sida och konstaterade att jag nog inte hade brutit något. SEN kollade jag att ingen hade sett min vurpa. Vilken tur, ingen mänsklig varelse i närheten.

Innan jag tog den där promenaden funderade jag på om jag skulle hämta mina Ice Bugs i förrådet (och sänder härmed en tacksam tanke till Gubben för att jag kom på att sådanan fanns att köpa), eller om jag skulle ta sparken. Nu blev det ingetdera, vilket jag fick anledning att ångra.

Dagen efter kändes det som om jag sprunit ett maratonlopp, eller blivit överkörd av en vägvält. Ont mest överallt. Dock ingen huvudvärk eller illamående, så hjärnan hade tydligen klarat sig rätt bra.

I dag mår jag inte heller så bra, men det är av annan art. Jag är helt enkelt genomförkyld. Usch och fy, sånt har jag inte tid med. Jag som hade tänkt baka lussebullar i dag! Och på fredag måste jag vara pigg för då ska jag vara barnvakt till tjejerna i Staan.

Jag har orkat sitta med lite photoshop-pluggande och insett hur långsamt jag fattar saker och ting.

Sen försökte jag göra ett julkort som jag sparade och sedan dess har det inte setts till.

Sängen står förhoppningsvis kvar där jag lämnade den, så nu drar jag mig upp på vindan och kryper ner i den.

Sista fototrissen

2011-12-12T11:50:00.000+01:00

Till slut blev det en triss, trots allt!

Temat är TRE.

Denna vecka, den sista för säsongen:

Smygpremiär hos Sandströms Innovation

2011-12-10T16:31:00.001+01:00

I onsdags kväll var alla invånarna i Norrlångträsk inbjudna till smygpremiär hos Sandströms Innovation AB, båtfabriken som är en stor anledning till att byn fortfarande lever och är vid god hälsa. Man ville visa upp sin nya båt Sandström Classic 620MC innan prototypen skickades vidare till Tromsö för test i tufft norskt vatten.

Sandström Classic 620MC och produktutvecklare och en av cheferna Inge Sandström.

I båten Maria Sandström, försäljare av båtar och jordkällare, tillika trädgårdskonsulent och författare till boken "Trädgård i kallt klimat", tillika svampkonsulent och förtroendevald ledamot för C i kommunfullmäktige i Skellefteå. Gift med Inge och mamma till tre små döttrar.

Till vänster Niklas Sandström, chef för produktion och personal.

I mitten min svägerska och badkompis.

Det bjöds på kaffe, glögg, saffransbullar och pepparkakor och alla lät sig väl smaka.

Där var gubbar och gummor, ungar och hundar, och en och annan vanlig människa.

Man kan nästan säga att det var officiell premiärvisning av den nyaste norrlångträskbon också, (och nu hoppas jag att jag skriver rätt) Arvid. Han är inte stor men väckte mycket uppmärksamhet.

Här har vi en av grundarna till båtfabriken, Arne Sandström, som stolt visar upp sitt
sjunde (?) barbarn.

Gladast och livligast denna kväll var i alla fall Albin, som testade den nya båtmodellen riktigt ordentligt.

Fääärdig!

2011-12-08T18:27:00.000+01:00

Äntligen klart!

I morgon är vi bjudna på marknad i Elsas klass när vi därefter är bjudna på middag hemma hos henne ska överkastet överlämnas.

Vad ska jag nu göra framöver?

Kanske dags att sätta igång med julförberedelserna?

Det här blev då klart i dag, en dubbelsats med knäck. Alltid något.

Nu måste jag ta en snabbis med hundarna innan det är dags att gå på styrelsemöte uppe i Byagården.

Aurora

2011-12-07T10:35:00.000+01:00

Aurora är i romersk mytologi morgonrodnadens gudinna. Hon färdas i en två- eller fyrspänd vagn framför solen på dess himmelsbana. I grekisk mytologi har hon namnet Eos.

Aurora öppnar varje morgon österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Hon har en ansenlig barnaskara av bland annat vindar och stjärnor och är inblandad i ett antal kärlekshistorier med olika motparter.

Texten är lånad från Wikipedia och jag ville lägga in den tillsammans med bilderna från gårdagens vackra soluppgång.

I öster och söder rodnar himlen klädsamt och ljuset sprider sig sakta över vår by. Och har man sett, det har kommit lite snö. Inte mycket, ett par centimeter kanske, men tillräckligt för att allt ska bli mycket ljusare. Rimfrosten på träd och buskar gör att det blir nästan obegripligt vackert, som ett sagolandskap.

Mot väster och norr är det fortfarande lite mörkt på himlen, men med blåa och lilarosa skiftningar är det inte mindre vackert.

På väg mot Byske och vattengympan lite senare på förmiddagen sitter vi tre tanter och ojar oss över hur vackert det är där vi färdas fram.

Nu till något helt annat. Under några veckor har jag provat att vara med på ett par fotobloggar, Fototrissen och Ordlös onsdag. Det har varit roligt och intressant, men oerhört tidskrävande. Det som tar tid är inte fotograferandet, planeringen runt ikring det och själva inlägget, det som tar hur mycket tid som helst är att sedan hälsa på alla andra och titta på deras fotoförslag och därefter skriva en vänlig och (ibland) saklig kommentar. Jag vill ju gärna att andra ska gå in på min sida och kommentera mina bilder och då måste jag ju själv göra detsamma. Att studera kanske upp till 170 inlägg på Fototrissen och sedan försöka skriva en personlig hälsning... Ja som ni förstår för man inte det på en eftermiddag precis. Lägg därtill 50 - 100 inlägg på Ordlös onsdag...

Man kan faktiskt inte tillbringa all sin tid framför datorn och, framför allt, man försummar sina "vanliga" bloggvänner å det gruvligaste. Därför får det nu vara bra med med att delta på dessa sidor för min del, och för säkerhets skull tar jag bort dom från min blogglista. Punkt och slut.

Under min och hundarnas kvällsrunda i går , var det ett väldigt bullrande uppe från de högre sfärerna. Ett tag funderade jag på om dom lagt om tomteflygen så att dom gick på kvällarna i stället för dagtid, men snart insåg jag att det var luftstrider på gång.

Jag kunde följa de snabba stridsplanens färder kors och tvärs på den mörka himlen. Om man studerade stjärnorna en stund såg man att det fanns några som lyste och blinkade klarare än andra, alltså flygplanen. Ljuset från ett av planen ändrade plötsligt karaktär och det gnistrade från olika platser i dess närhet. Aha, tänkte jag, nu blev det nog beskjutet, och så kanske det var, för alldeles efteråt blossade en stor orange stjärna upp på den plats där jag senast sett planet och straxt en till i ungefär samma område. Sen blev det tyst.

Ja, det är sånt man kan uppleva under en kvarts hundpromenad i vår stillsamma by.

Fototriss - "Rött"

2011-12-03T23:56:00.002+01:00

Veckans triss har som tema "Rött". Det första jag då tänker på är alla röda hus som finns i vår by Norrlångträsk. Denna bild tog jag en novemberdag då den låga vintersolen tittade fram ett ögonblick och lyste upp husfasaderna som speglade sig i Sörträsket.

Den här årstiden har vi många spektakulära soluppgångar och lika många vackra solnedgångar. Fotot visar det senare och jag står vid vår husgavel då jag tar det.

Skotermarkeringen lyser rött, men inte mot den vita snön som lyser med sin frånvaro. Till skoteråkarnas besvikelse.

Fler bilder på temat "Rött" finns att se på

och det är tredje och avslutande tävlingen med priser från

Början på december

2011-12-03T00:01:00.000+01:00

Den stolta adventsgranen föll som en fura under lördagens stormvindar och har sedan blivit liggande på lägdan. I dag har dock ett försök gjorts att åter få den i vertikalt läge. Tyvärr har det blåst halvstorm även denna dag, så lite orolig hade man nog anledning att känna sig, men nu har den snart klarat av den här dagen i alla fall. Tyvärr är kommunen rädda för att vi ska bli alltför upplysta ute på landsbygden så för säkerhetsskull släcks all vägbelysning, inklusivet granen, klockan elva varje kväll vintertid .

Nu när vi fortfarande har barmark kan man se de lustigaste formationer på isarna som bildats på vattenpölarna efter regnen. Vad ska man kalla den här formen, spiralformad kanske.

Dagarna nu och framöver ett tag kommer att vara mörka. Det här är ungefär så högt solen förmår stiga nu innan den vänder nedåt igen. Det gäller att passa på mitt på dan om man vill ta en lägnre skogspromenad. Onödigt mörkt är det utan snön, men kanske kommer det lite till helgen.

På min resa i dag till Byske för att handla, körde jag förbi en björk med sexton orrar i. Jag blir alltid förvånad över att de tunna björkkvistarna inte böjer sig mer än dom gör när orarna sitter på dom. När jag passerade lyfte dom allihop och lustigt nog flög dom ikapp bilen och passerade snett framför den, högt uppe i luften förstås, och flög in i skogen igen.

På Ica fick jag dagens styrketräning då jag först lastade på kundvagnen fjorton kilo hundmat och därpå arton kilo solrosfrö. Förutom det vanliga inköpet av mjölk, bröd och korv. Ja , och lite till då. Först skulle alltså säckarna på kundvagnen, sen av vid kassan (säckarna låg och balanserade uppe på vagnskanten med matvarorna nere i vagnen under dom), upp med säckarna på vagnen igen och sen in i bilen med dom, väl hemma var det dags att flytta ut dom igen. Vem behöver gå på gym när man får gratis träning i vardagens göromål.

På hemvägen fascinerades jag av att himlen var full av babyrosa moln och hoppades att dom skulle vara kvar då jag kom hem så att jag skulle kunna fota dom, men då hade solen redan gått ner och molnen var blåa. Men härom eftermiddagen lyckades jag fånga moln av lite annorlunda färg, dock mycket skarpare än dagens milda nyans.

I söndags for jag in till stan för att se på julskyltningen, för tredje gången sen vi flyttade upp till Skellefteå. Det var först då jag kom hem som jag kom på att jag knappt tittat på ett enda skylfönster, utan på folk och den nya julbelysningen.

Vid fyratiden for jag hem igen och två kassar hade jag med mig, en med en jullöpare från Hemtex och en med ett nytt strykbrädsöverdrag.

Jag undrar om dom släcker all belysning klockan elva i stan också?

Hallå alla soffliggare!

2011-11-30T15:16:00.002+01:00

Nu alla vänner, och alla andra som jag känner, nu gäller det att ligga i och samla röster för brinnande livet. Efter diverse trassel (tänk vad ett litet citationstecken kan göra) har äntligen mitt bidrag till fotobokstävlingen kommit upp på listan.

Jag säger inte att ni ska rösta på mig, men blir naturligtvis glad och tacksam om ni gör det. Jag har förstått att det är så det går till vid den här typen av tävlingar. Det gäller att ha många blogg- och facebooksvänner. Här är länken till mitt bidrag:
http://tavling.postfoto.se/bidrag/?entryid=66&utm_source=email&utm_medium=authenticate_ur_fotobok&utm_campaign=competition_authenticate

Att lära sig nya saker hela tiden

2011-11-29T22:20:00.001+01:00

Innan jag startade min blogg för snart två år sedan var jag helt novis på detta med datorer. Jag kunde lägga patiens och maila utan bilder, det var allt. Och då var det ändå väldigt spännande. Med hjälp av mina barn och bloggvänner har mina kunskaper blivit fler efter hand, men så dyker det upp sånt som jag blir som ett enda stort frågetecken inför. Nu senast var det det här med fotoboken, som helst skulle visas som ett bildspel. Jaha? Jag hade mycket kort tid på mig och var glad över att jag hade fått in alla bilderna i fotoboken, som också var något helt nytt. Men bildspel?

I kväll har jag gjort ett bildspel. Frågan nu är bara hur jag för över det till bloggen. Kanske kommer jag på det, kanske inte.

Minsann, tror jag inte att jag lyckades till slut! Frågan är om jag kommer ihåg hur jag gjorde till nästa gång.

Ordlös onsdag: "Information"

2011-11-28T20:31:00.034+01:00

Temat för veckans Ordlösa onsdag är: Information.

Flera förslag på detta tema finns att se på

Fototriss 159 - "Mysigt"

2011-11-27T10:26:00.002+01:00

Att en mörk och ruggig vinterdag få gå ner i Brogårdens solrum och alldeles gratis få njuta av sol, värme, vågornas brus och fågelkvitter, det är vad jag kallar mysigt.

Innan jag går ut i vintermörkret och kylan drar jag på mig mina jättemysiga vinterhandskar i skinn, fodrade med kanin och med en krage av något ulligt, gullig som hindrar kalla vindar att nå mina fingrar.

Sedan när jag kommer hem till min lilla stuga på landet kryper jag upp i kökssoffan med en bok, ett glas rödvin och choklad. Väldigt mysigt!

Se flera förslag på vad som kan vara mysigt på

Man läser så mycket

2011-11-25T22:13:00.000+01:00

Vem är det som påstår att barnen nu för tiden är alltför stillasittande framför tv:n?

Det gäller då inte mina barnbarn, dom brukar ha de mest avancerade gymnastikövningar under tiden dom kollar på tvskärmen.

Förresten, kan man kalla det här snötäcket?

Nej, jag tänkte väl det.

Spolad

2011-11-24T19:33:00.000+01:00

Hur många är omöjligt att veta, men den här toaletten har varit med om åtskilliga spolningar.

Härom veckan upptäckte jag att den läckte vatten, inte ut på golvet utan inne i toalettskålen. Jag förstod att det hade med gummipackningen att göra och påpekade felet för mannen i stugan.

Nu vet jag av erfarenhet att leveranstiden på tjänster av det här slaget kan vara lång, så i dag tog jag själv itu med det och prövade på mina talanger som rörmokare. Att skruva upp och plocka bort pinaler brukar sällan vara svårt och det var det inte den här gången heller.

Jag kan tala om att det inte var en vacker syn där inne i vattenbehållaren, den har nog inte rengjorts under de senaste femton åren, så det var hög tid. När jag var klar var den kanske inte skinande ren men näst intill. Hopmonteringen gick också utan problem, jag fick inte över en endaste sak. Och, hör och häpna, toaletten läckte inte längre!

Tyvärr varade det inte så länge, så det blir nog till att skaffa en ny sån där gymmituta, hur man nu monterar fast den.

För övrigt så har jag i dag bytt gardinerna i köket och kammarn. Det är bara där jag byter gardiner och då bara så här till advent och nästa gång vid påsktid eller så. Nu kanske ni tror att jag har satt upp några juvligt, juligt röda julgardiner, åtminstone i köket, men icke sa nicke. Dom är bara något mörkare i färgen än de ljusblå som sitter där sommartid. Någon större gardinbytartalang är jag således inte. Dessvärre börjar vintergardinerna att se lite blekta ut, så till nästa år får jag nog göra en kraftansträngning och ta mig till lämplig affär. Fast det sa jag visst i fjol också.

Vi hade planer på att sätta upp adventsgranen i dag, men det har blåst halv storm så nu väntar vi nog tills vinden lagt sig, annars kanske det går som för grannen som tjuvstartat, den blåser omkull.

Ordlös onsdag - "På väg"

2011-11-23T08:23:00.000+01:00

Temat för dagens Ordlösa Onsdag är "På väg", ett tema som har nästan har ett oändligt antal tolkningar.
Här är min tolkning:

Flera tolkningar finns att se på

Julförberedelser - men var är snön?

2011-11-22T21:25:00.001+01:00

Jag vet många som väntar på att snön ska komma. Skoterlederna ligger där bara täckta med rimfrost, som det var i helgen då kortet togs. Nu kan man på vissa ställen se ett knappt centimetertjockt snötäcke på öppna marker.

Vissa nätter har vi haft lite kallare men just bara så att det bildats en vacker iskrage runt grästuvan som växer i skogsbäcken. Det är inte tal om att rinnande vatten är på väg att frysa till.

Prydnadsapeln är inte så prydlig längre, men en och annan fågel kan nog få sig en skrovmål där. Fågelbordet har äntligen kommit upp och vi har besök av talgoxar, blåmesar, talltitor, domherrar, pilfinkar och säkert fler arter ändå. Hackspetten brukar dyka upp ganska fort men jag har inte sett till den ännu. Nisse, katten nere i byn, har lämnat spår i den tunna snön nedanför fåglarnas matbord, men han brukar inte ha så mycket för att smyga på flygfäna här. Det är öppet och han upptäcks fort.

Cilla sitter vid sitt utsiktsfönster och ger hals så fort hon ser något på vägen utanför. Ibland ger hon hals utan att hon ser något. Jag tror att det är ett sätt att få uppmärksamhet på för då kommer matte dit och frågar vad hon skäller på. Helen hon skäller för att Cilla skäller, hon vet inte vad det är men tycker att det är bäst att hjälpa till, så ibland blir det ett herrans oväsen för båda damerna har kraftiga röster.

Så har advents- och julgranar hämtats från skogen. Vi har varit ute på våra egna marker och markerat vilka granar som kunde komma ifråga. Det ska vara en gran som ska stå på tomten och kläs och tändas till första advent, sen ska sonen och dottern i Skelet ha varsin och så brukar vi ge en till Skellefteå AIK:s målvakt Hadelöv. Att vi gör det beror på att familjen Hadelöv är bekanta till sonen i stan och så vill maken visa sin uppskattning för duktigt målvaktsspel.

Virkningen av överkastet är nu avslutat och jag håller på att sy ihop lapparna. Har sytt tre av tolv remsor så här långt. Sen är det kantningen som ska till och jag väntar fortfarande på tips på hur det ska se ut.

Det har varit mycket foto på sistone, både fototriss och ordlös onsdag, förutom fotoboken då. Det är roligt men tar en massa tid. Det är inte inläggen som tar tid egentligen utan att kolla och kommentera alla de andras bilder. Fototrissen den här veckan har fått 135 inlägg så här långt och ordlös onsdag är inte mycket sämre dom. Det är inte gjort på en kvart precis att gå igenom alla dom och kommentera. Jag får se hur jag gör framöver.

Nu är det dags att ta ut vovvarna på den sista kissrundan och sen hoppas jag att jag ska komma mig i säng i någorlunda tid denna kväll.

Fotobok

2011-11-22T01:44:00.004+01:00

Nu har det blivit sent igen, på många vis.
Genom Beppan (Gå gärna in och kolla hennes ursnygga tävlingsbidrag!) blev jag informerad om att man kunde skicka in bilder till Postfoto, att göra en fotobok för att delta i en tävling om bästa fotobok med temat Färg. Jag kom på sent att jag skulle vara med och först i kväll fick jag koden för att kunna delta. Eftersom tävlingstiden går ut i morgon, den 22:a, trodde jag att det var kört, men företagets representant peppade mig att skicka in i alla fall. Nu är det gjort, och med lite extra hjärtklappning och lätt huvudvärk fixade jag det till slut.

Nu har jag i uppdrag att, förutom att länka till Postfoto också lägga ut ett bildspel eller mina bilder på bloggen, samt tala om varför jag borde vinna.

Jag borde vinna därför att jag med mina bilder visar att min by Norrlångträsk är en by med färg, en levande by med färgrika människor, byggnader och natur.

Här är mitt tävlingsbidrag:

Norrlångträsk - en by med färg

Fototriss 158 - Inramad

2011-11-20T00:04:00.003+01:00

Så var det återigen dags för en och veckans tema är "Inramad".

I veckans triss ingår även en tävling med vinster från Coolstuff - den andra av tre.

Min första bild är från Gamla Stan i Stockholm och togs då jag passerade vad som sas vara Sveriges äldsta fotoaffär. Nutidens moderna bildskapande inramad av det gamla husets fönsteröppning.

Det blev en vacker inramning av skogen, vattnet och solnedgången i fönstrets rutor.

Mina egenhändigt inramade foton från en opretentiös utställning i vår by.

Den stor smällen

2011-11-18T20:20:00.005+01:00

Det verkar inte finnas så mycket att skriva om för det händer just ingenting här i byn. Men så kom jag att tänka på att igår afton, straxt efter femtiden, när jag och grannen klev ut på vår bro efter en stunds samspråk inne i vårt kök, hoppade vi högt på grund av en smäll som lät som om det var en bomb som exploderat ovanför Hundtjärn. Grannen tyckte sig se ett ljussken också.

Nu är det så att Björkdalsgruvan ligger i den riktningen, någon mil bort, så min första tanke var att nu hade en sprängning där gått snett. I vanliga fall hör det till undantaget att man hör något alls hos oss från den gruvan. I grannhuset öppnades dörren och man undrade vad det var som hänt. Ingen visste. Så småningom visade det sig att dom eldat upp överblivna sprängmedel, vilket tydligen är en vanlig metod, men vad som orsakade explosionen vet ingen. Polisen uppger att en möjlig förklaring till explosionen kan vara att sprängmedlet dynamex kan ha börjat utsöndra nitroglycerin vid uppeldningen. Ingen person kom till skada, turligt nog. Undrar just hur det ser ut där borta efter den där smällen som hördes ända in till Skellefte fyra mil bort.

Så kom jag på ytterligare en spännande händelse. Byns adventsgran har hämtats, anpassats, klätts och satts på plats. Men den får nog stå där en vecka till innan ljusen tänds för 1:a advent infaller först nästa söndag.

Granen ska kapas och stammen anpassas så att den passar till röret den ska stå i och belysningen ska sattas fast. Lätt som en plätt för fyra duktiga karlar.

Sen är det bara för traktorn att gripa tag i granen och lyfta den på plats, men.. Hallå, vi glömde sätta i nya glödlampor! Granen får läggas ner igen.

Fram med alla lampförpackningar, plocka ur, skruva i. Det tar sin lilla stund.

Då kör vi igen. Men stopp, stopp! Toppen bröts av och belysningen halkade på sned, bara att lägga ner granen igen. Suck.

Men nu vore det väl själva den om inte granen skulle komma på plats, och efter lite finjusteringar gör den det.

Som ni förstår är jag alldeles slut efter allt som händer häromkring, så nu när K ha gett sig iväg på den månatliga bastuträffen (endast för gubbar, förlåt, män), så ska jag slå mig ner framför tv:n och se om jag hinner virka de två sista lapparna till överkastet. Sen väntar monteringen. Snälla, kan någon ge mig ett tips på lämplig kantning?

När man saknar ord

2011-11-16T19:35:00.002+01:00

I söndags då jag var barnvakt till barbarnen i Skellefteå passade jag på att fotografera en mycket vacker skål som finns i deras hem. Skålen är tillverkad av Malte Segerstedt och inköpt av sonen och sonhustrun direkt av tillverkaren efter det att han och hans fru Inger lagt ner sin keramiktillverkning.

I dag har vi fått besked på Ingers blogg att Malte har gått bort.

Mina och Kalles tankar går till Inger och sönerna.

Ordlös onsdag: Se upp

2011-11-16T06:30:00.002+01:00

Tema för Ordlös onsdag denna vecka är "Se upp"

Mer finns att se på

Flitig som en myra

2011-11-14T23:39:00.000+01:00

Myrorna i norra Västerbotten måste nog vara av en sort för sig,. Snacka om att vara flitiga! Här nöjer dom sig inte med att dra hem några ynkliga barrstrån till stacken, nej ordentliga grejer ska det vara.

Inte fullt lika flitig har jag varit, men jag tog mig för att koka 2½ kg rödbetor som har legat en vecka i kylen och väntat på mig. Nu kan man ju inte vara smart alla dagar i veckan, så när jag borstat, sköljt, kokat, skalat och skivat betorna, samt kokat upp lagen för att lägga in dom i, kom jag plötsligt på att man kanske skulle ha kollat om det fanns några tomma glasburkar. Det fanns det förstås inte. Däremot tog jag in några yogurthinkar och glassburkar i plast som får duga. Jag vet inte varför inlagda rödbetor alltid ligger i glasburkar, men det har säkert någon mening, så för säkerthets skull stoppar jag inte ner rödbetorna i plastburkarna förrän dom svalnat .

Jag gick en runda i trädgården i dag och tror ni inte att jag hittade smultron! Det var ett program på tv i kväll om att polarisarna smälter på grund av den förhöjda temperaturen och nu börjar jag tro att det märks även i min lilla trädgård.

Några blommor hittade jag däremot inte men ett par kvistar med dekorativa, nästan självlysande fröställningar. Jag tror, men är inte riktigt säker, att det är från dagliljorna.

Med två rutor kvar att virka på överkastet tog det rosa garnet slut, så det blir till att ta sig ner på stan för att köpa ett nystan till av den färgen. Sen kommer det att behövas en hel del vitt garn till kantningen. En kantning som jag ännu inte vet hur den ska se ut, men det ger sig nog. Nu är det dags för sängen. Nej visst inte, först måste rödbetorna ner i sina burkar, sen sängen.

Fototriss 157 - Kvinnligt

2011-11-14T00:20:00.002+01:00

Det är lika svårt att komma på något som är enbart kvinnligt, som det var att hitta något enbart manligt. Lite intressant att det är på det viset när man tänker efter.
Till slut hittade jag dessa tre saker i mitt hem, tre saker som i alla fall inte min man har vare sig intresse eller fallenhet för att använda.

Syskrinet.

Mitt syskrin har jag ärvt av min mamma som i sin tur ärvt den av sin. Det är av golvmodell, står på fyra ben och är handmålat både på utsidan och på insidan av locket.

Ljuslykta.

Visst är det kvinnor som ställer ut ljuslyktor i hemmen och låter dom sprida ljus, värme och ibland doft.

Tofsar.

Efter mycket letande hittade jag två kuddvar som hade tofsar, annars är det lite dåligt med den varan hemma hos mig, men jag har förstått att det är väldigt inne nu bland kvinnor att ha tofsar både här och där.

Här hittar ni flera förslag på vad som är kvinnligt:

Fint råttskinn

2011-11-11T21:06:00.000+01:00

Fredagkväll och K tittar på tynglyftnig. Tycker jag att det är intressant? Skulle inte tro det. så jag sätter mig en stund vid datorn i stället.

I går var jag ut till förrådet och letade reda på en hatt/mössa som jag ärvt av min manmma för 19 år sen. Drygt. Varje vinter brukar jag prova den i förhoppning om att den ska passa, men varje gång stoppar jag tillbaka den för att den sitter åt för hårt. Dessutom täcker den inte öronen, vilket är ett måste. är et någonstans jag fryser på vintern så är det om öronen. Men jag vill inte slänga hatten för den är gjord av skinn, av bisam för att vara exakt.

Den här gången tog jag med mig hatten in och började undersöka om det skulle gå att använda den till något, och konstaterade att det nog skulle räcka till en kapuschongkant. Så jag sprättade isär sömmarna och har sen under dagen kämpat med att för hand sy fast skinnet på min varmaste vinterjacka. Nu är jag redo för vinterns alla stormvindar. Hoppas att ingen djurrättsaktivist genomskådar det hela och ser att det inte är falsk utan äkta vara.

En riktigt härlig vinterdag har det varit i dag. Visserligen ingen snö ännu, men frosten från natten stannade kvar över dagen, trots strålande sol och vindstilla. marken var hård och lättgådd, och grannen S och jag, tillsammans med Cilla, fick oss en riktigt lång skön skogspromenad. Med mörkrets inbrott kom en stråk av dimma, men det försvann lika fort igen.

I morgon bitti ska jag iväg till stan på frosthalkiga vägar för jag ska vara barnvakt till Elsa och Lisa när deras föräldrar åker till Källan och har en riktigt mysig minisemester. Det är svärdotterns 40-årspresent som hon fick i april då hon fyllde år, men först nu har tillfälle att förverkliga. På söndag eftermiddag är dom tillbaka igen och jag återvänder till min skogsby.

Det ska bli roligt att umgås med de små sessorna och kanske tar vi oss en tur på stan, går och fikar någonstans och hittar på något roligt. Dottern har också lovat att göra oss sällskap på lördagen. Jag skulle jag behöva köpa till rosa och vitt garn till Elsas överkast, så jag tänkte göra ett besök i garnaffären också.

Som lax på löken kommer antagligen Petra med Helen under dan. Nu har hon, Helen alltså, gjort sitt som avelstik, och nu ska hon få ha ett härligt lantliv resten av sitt liv, utan jobbiga valpar och byte av bostad en gång om året. Fast jag tror egentligen inte att hon har haft det så jobbigt och hon har blivit riktigt bortskämd hos Petra och Wille i Umeå. Hur som helst ska det bli väldigt roligt att hon kommer hem igen. Det känns som om det var länge sen hon for.

Tak över huvudet

2011-11-10T17:46:00.001+01:00

Jag undrar om grannen sov med fleeceställ och dubbla duntäcken natten till i dag, utan tak som han var. Kallt ute var det också, så pass att det var frost på asfalten redan då jag var ute med Cilla på kvällen.

Nu tror jag inte på allvar att det var någon fara för honom. Det är nog värre för alla uteliggare, dom som har en kartongbit att ligga på eller i bästa fall hittat en källare eller vind att hålla till i. Hur kan det vara möjligt i en välfärdsstat som vår att någon överhuvudtaget ska behöva leva under sådana villkor?

Så där kan tankarna börja gå när vintern, mörkret och kylan kryper allt närmare. Än så länge har vi haft en ovanligt mild början på vintern, och ingen snö, förutom några flingor som kom för ett par veckor sedan och överlevde några timmar. Kommunkassören jublar, för det var visst inte så mycket kvar av slantarna i hans kassa efter föra vinterns idoga snöröjande. Men dagarna börjar vara ack så korta. Ska man ta en skogpromenad nu måste man vara hemma före halv tre, för då är det mörkt. Och mörkare blir det en dryg månad till. Det är därför vi norrlänningar kan längta efter snön. Den gör vår tillvaro så mycket ljusare.

Så mycket ljus ser det inte ut att finnas framöver ute i världen heller, men då tänker jag mera på de ekonomiska förhållandena. Man kan verkligen undra hur det ska sluta. Eller sluta och sluta, det slutar väl aldrig, det är ett evighetshjul som rullar på, och ibland är man där uppe och ibland längst nere i botten. Även om jag inte ska klaga för egen del, än så länge känner jag mig inte personligen berörd, så är det som vanligt de redan utsatta som drabbas hårdast.

Nej, vi har det varmt och skönt i vår lilla stuga, vi har mat på bordet om vi blir hungriga och vi ska inte klaga för mycket över hälsan heller, i alla fall inte jag.

Men innan jag sätter igång med dagens middag ska jag kränga på mig diverse varma ytterkläder och, som rosen på tårtan, reflexvästen, för jag tror att Cilla är mycket intresserad av en promenad. Och nu är det mörkt ute, så det gäller att synas om man ska vistas på vägarna.

Var så god och sitt

2011-11-09T18:49:00.004+01:00

På Ordlös onsdag kan du se flera bilder på detta tema.

Vardagslunk

2011-11-08T23:07:00.000+01:00

Det känns allmänt lite segt. Dagarna går utan att något särskilt händer, Man kliver upp när man vaknar, går ut med hunden och hämtar in tidningen på hemvägen, ger hunden mat och skummar tidningen över en kopp te, ett par smörgåsar och lite frukt.

Sen kommer den aktiva delen av dagen. K kanske åker ut i skogen med sågen, jag kollar datorn, virkar några varv och går en skogspromenad i hundsällskap.

I dag var det K som tog skogspromenaden för jag for till Byske och vattengympan. Efter gympan och fikat i Broselsgården hade jag en viktig sak att utföra, jag skulle köpa något till Leo, något som fick plats i ett kuvert, för Leo sitter och väntar på post.

Efter att jag för ett par veckor sen skickat några saker han glömt kvar här, fick jag ett brev med en teckning av Leo. Teckningen föreställde något som fick mig att tänka på "Miss Piggy" och så stod det FARMOR bredvid. Senare har vi listat ut att det nog föreställde en rymdraket. Så gick det några dagar och så fick vi i slutet av förra veckan ett telefonsamtal från Lycksele som förtäljde att Leo blev mer och mer purken föra att det aldrig kom något brev tillbaka till honom. Därför var det viktigt i dag att jag fick iväg brevet.

Nu till något helt annat. Av bloggvännen och duktiga fotografen Beppan fíck jag en länk till en fotosida som verkar väldigt pedagogisk och enkel att följa och är någon intresserad så har ni en länk dit här.

Nu väntar sängen och tjocka boken. Godnatt!

Fototriss 156: Så här ser det ut där jag är

2011-11-07T11:24:00.000+01:00

Så var det dags för en ny fototriss. Jag har förstått att de flesta lägger in sin triss redan på söndagen, men jag kommer som vanligt lite efter. För er som vill se flera trissbilder eller varför inte själva lägga in en triss, rekommenderar jag att ni går in på .

Urnorna är tömda på sina sommarblommor och får nu övervintra på hammockplatsen. Det lär dröja sju månader innan de åter fylls med jord och plantor och ställs ut på sina platser.

Även grillplatsen är övergiven för säsongen. Visserligen går det att lyfta bort locket från cementringen om vädret skulle locka till det, men med tanke på dagarnas längd skulle jag tro att locket får ligga där det ligger tills vårvintersolen får oss att längta efter lite grillat igen.

Sandlådans lock har emellertid lyfts bort av barnbarnen då de nyligen var på besök. En normal vinter skulle sanden vara stelfrusen och omöjlig att gräva i, men nu är det ingen normal vinter utan en ovanligt mild sådan, och det är klart att sandlådan då kommer till användning.

Allhelgonahelgen

2011-11-05T23:35:00.001+01:00

I år behövde vi inte plumsa fram i snö för att komma oss fram till gravarna. Inte heller var vi tvungna ta med hammare för att slå ner lyktstängerna i froststel mark. Vädret var grått med lite lätt duggregn vilket gjorde att det var halvmörkt redan klockan två då vi träffade släkten på kyrkogården i Fällfors. Svägerskan och hennes dotter B hade pyntat och gjort fint med fönsterlav, ljung. skogsolvonbär och lönnlöv vid svärföräldrarnas grav, och även vid svågerns. Allt fler bekanta namn finns på gravstenarna.

Djurkyrkogården med tillägg

2011-11-03T19:08:00.002+01:00

Nu är dagarna korta. Det gäller att ta vara på dygnets ljusa timmar. Redan vid halvfyratiden får man plocka fram kameran om man vill föreviga solnedgången, som alltid är vacker om vädret är gynnsamt. Denna eftermiddag bjöd på fint spektakel.

På förmiddagen tog Cilla och jag en lite längre skogspromenad. Denna konstiga novemberstart kan man hitta både svamp och lingon, dock något frostnupna efter en klar natt som bjöd på frost på vissa ställen.

Småbäckar i skogen hade fått vackra ismönster efter nattens kyla, egendomliga former som påminde om fågelvingar, ibland med hjärtmönster på. Det såg faktiskt ut som glasgravyr gjort av den skickligaste av gravörer. Mycket vackert.

Desto hemskare syn mötte mig då jag besökte platsen där man hittat björnspår för ett tag sen. Jag kan förstå att denna plats drar till sig björn, och säkert räv, grävling, korpar och alla sorters asätare. (Är ni kräsmagade så föreslår jag att ni hoppar över denna bild och famförallt nästa.)

Jag förstår inte riktigt detta, får man verkligen lämna djurkadaver och slaktavfall på detta viset? Här ligger hela döda djur, ben, klövar och rester av sönderslitna plastpåsar. Dessutom börjar en del av det lämna platsen och hamna ute på skogsbilvägen.

Tillägg: För att inte någon enskild ska känna sig utpekad vill jag tala om att jag har fått upplysning om att "syndaren" i första hand är björnen som grävt upp det som jaktlaget täckt över, men att jaktlagets medlemmar ska städa bort all plast och gräva ner benresterna igen. Däremot vidhåller jag att åtminstone en hel djurkropp ligger där bland avskrädet och jag tycker det ser ut som en hund.

Cilla tyckte förstås att det var väldigt intressant och hann gnugga sig i sörjan innan jag fick stopp på henne. Trots att jag duschat av henne det lilla som hann fastna i pälsen så har lukten fastnat i näsan på mig. Den kommer nog att sitta där till i morgon.

Kvällen är här, middagen uppäten, maken har farit till Byske för att basta och höra lite skvaller från de andra bastugubbarna. Jag ska sätta mig med virkningen en stund. Nu har jag tre blåa och åtta rosa rutor kvar.

Grattis Anneli och Marcus!

2011-11-03T19:07:00.001+01:00

En ny invånare har landat i Norrlångträsk!

Om skvallret jag har hört stämmer, är det en liten pojke och han föddes i söndags morse.

Grattis Anneli och Marcus!

Fototriss 155

2011-10-31T21:59:00.002+01:00

Ska jag - ska jag inte?

Okay då, jag gör väl ett försök.

Det gäller det här med fototriss som så många är med i.

Dessutom kan man vara med i en tävling inför fars dag genom http://www.coolstuff.se/tag/Fars-dag-present och vinna presentkort att handla något fint åt far för.Jag har plockat i arkivet och tagit fram bilder på det manliga i detta hushåll och då är det förstås maken jag talar om.

Han gör sina skift i skogen, sin ålder till trots, njuter av att vakta grillen tillsammans med en av sönerna och ett par öl, och efter maten somnar han så skönt. Typiskt manligt i det här hemmet vill jag påstå.

26 mil, det var det värt.

2011-10-31T14:43:00.003+01:00

Sista novemberdagen i dag och ute kan man tro att det är sista september. Förmiddagen har bjudit på en strålande sol från en klarblå himmel och inte mycket vind att tala om. Vantarna blev kvar i fickan vid dagens skogspromenad och mössan hamnade också där efter en stund. Lägdorna, dom som inte är plöjda, är fortfarande gröna och jag passerade till och med en blomma, kanske en bockrot, vid vägkanten. Inte illa för den här årstiden och det känns som lite kompensation för förra veckans dimgråa dagar.

I går for jag, dottern och mågämnet till Umeå. Vi hade flera ärenden; först och främst skulle dottern och jag hälsa på Helen och valparna men vi skulle också titta, eventuellt köpa, en tv-bänk som jag hittat på blocket, och mågämnet P skulle besöka bästisen som blivit pappa.

När jag startade från Norrlångträsk var det +5 grader och sol. Däremot var det betydligt kallare på sträckan mellan Skellefteå och Umeå. Jag trodde vid ett tillfälle att det låg glas utspritt över vägen, men det måste ha varit krossad is för då vi kollade var det bara en grad plus. Det är på den här sträckan som det har hamnat tre eller tillochmed fyra långtradare i diket de senaste veckorna. Kanske är den varierande temperaturen en förklaring förutom att det är världens tråkigaste väg att köra, smal och starkt trafikerad med mycket tung trafik.

Och knappt har inlägget torkat förrän jag ser på nyheterna att ännu en långtradare har hamnat i diket. På samma sträcka. Polisen har teorier om att det beror på att förarna använder sina telefoner, men det är ju konstigt om dom skulle göra det på bara den sträckan.

Sedan vi efter mycket om och men hittat fram till adressen som P skulle till, for dottern och jag vidare för att beskåda tv-bänken. Den var precis vad jag hade tänkt mig så det blev affär omgående och bänken lastades in i bagaget.

Flera bilder finns på Cillabloggen

Vi blev förstås kvar längre än vi tänkt oss hos Petra och hundarna, för det är ju så svårt att slita sig från de små underverken, dom är bara för söta. Numera studsat dom omkring på köksgolvet då dom är vakna, försöker snutta på mamma Helen om chansen finns, undersöker allt och slåss med varandra. Petra är väldigt nöjd med kullen och vem skulle inte vara det, så jämna och fina som dom är.

Det hade börjat skymma innan vi lämnat Umeå och fort blev det mörkt. Dessutom började det regna, precis vad jag inte önskade mig. Att färdas på mörka, starkt trafikerade vägar i regn, vägar som man inte känner igen mer än bitvis, är inte kul. Hur som haver kom vi fram hela och hållna till Skellefteå, ungdomarna lastades av och resten av vägen gick som en dans. Jag hann hem lagom till att ställa mig vid spisen och laga till middagen. Vilken tur, va! I alla fall för såna som inte ens kan koka ett ägg.

Tv-bänken blev i alla fall godkänd. Det lustiga var att den en gång hade köpts från Ersmarks Möbler, alltså från en grannby till oss, och nu var den nästan tillbaka på samma plats. Men priset nu var nog bra mycket lägre än det var förstå gången, jag fick punga ut med 350 kronor. Och då är det en gedigen furumöbel, ingen spånplatta med folie på.

De gröna mormorsrutorna är nu klara och det fattas åtta vardera av de blå och rosa. Slutet närmar sig, men jag gruvar mig lite för monteringen. Jag får väl leta i mina gömmor och på nätet om jag hittar någon bra beskrivning, nu när jag inte har tillgång till Inger. Det finns många anledningar till att hon och M saknas här i byn just nu, inte bara av mig utan av många.

Inte riktigt Lützen

2011-10-27T17:22:00.001+02:00

Det finns dimma och så finns det dimma.

När jag i går förmiddag putsade ett av köksfönstren, det som Cilla har haft tillgång till men inte har det längre, fick jag se hur dimman kom rullande in över byn och solen och den blå himlen försvann bakom ett grått dis. Men det var en ljus och vacker dimma, det kändes att solen inte var långt borta.

Jag tog Cilla och kameran med mig ut, och jag kom inte långt innan solen började bryta igenom. Vid båtfabriken stod en tankbil och lossade sin last av det som används vid båttillverkningen. Jag kommer inte ihåg vad det heter men jag vet hur det luktar. Går man in i fabriken kännar man den lukten väldigt väl, men tillbringar man en arbetsdag där känns den inte på samma sätt. I byn är det ytterst sällan det luktar från fabriken, som väl är.

Här blandas landsbygd och industi och för det mesta fungerar det utmärkt, men häromveckan var det problem med telefonerna på fabriken och omliggande hus, vilket senare visade sig bero på en kabel som blivit avplöjd, om nu det ordet finns.

Nere vid Sörträsket hade vågorna fastnat i sina former, och det vissna gräset vid vägkanterna var vackert dekorerade med frostglitter, men inne i skogen var det grönt.

På tal om glitter så såg jag i måndags att affärerna redan har dukat fram allt krimskrams dom tycker att vi ska pryda våra hem med. Helt fantastiskt! Köper verkligen folk chockrosa, glittriga julgranar i oktober? Ja, köper någon överhuvudtaget en sån gran?

Tro det eller ej, men jag hittade några korgar på Icas julavdelning, två stycken lite större flätade med handtag, dom står nu i före detta tv-bänken fyllda med barnbarnens leksaker, och fyra mindre flätade i ett rött konstmaterial. De senare står i en bokhylla i köket.

På hemvägen hade dimman lättat alltmer och det såg nästan ut så där som det kan göra en sommarmorgon vid Medelhavet. Utan någon jämförelse med temperaturerna. Vädret höll emellertid inte vad det lovade, utan eftermiddagen blev en gråkall, disig historia, och sedan har det hållt i sig. För att riktigt göra det trist och obehagligt småregnar dert nu och i morse låg det en tunn och livsfarlig ishinna överallt.

Men nu har jag bestämt att till helgen ska det bli vackert väder och plusgrader, för på lördag har K skogskurs och på söndag ska dottern och jag bila till Umeå och hälsa på Helen och valparna. Då vill vi inte ha det halt.

Dimmiga dagar passar utmärkt till att sitta vid köksbordet med radions P1 på och virkningen i händerna. Överblivna möbler från köket är nu bortburna och vi börjar så smått känna oss hemma i den nya möbleringen. Dessutom skulle jag leta efter orginalsilen till kökskranen, eftersom den där svängbara mojängen hade gått sönder, och blev narurligtvis sittande med att sortera en massa skruvar i olika storlekar och former, såna som hör hemma i garaget och inte i köket. Det passar också bra att göra en sån här dag.

Ett egendomlig färg på dimman gjorde att jag tog kamerna och försökte fånga den, men hur jag än ställde in kameran lyckades jag inte. Det här var det närmaste jag kunde komma:

Nu är det emellertid mörkt, Cilla vill ut och kissa och sen ska jag ställa mig vid spisen så att det finns middag här när K kommer hem från Byske. Han har varit och vaccinerat sig och passar sen på att basta i badhuset.

Alla vägar bär inte till Rom - en del bär till Byske

2011-10-25T21:26:00.001+02:00

Jag fick fara ensam till vattengympan i dag. Det gick bra det också, men den där trevliga, sociala biten föll bort, särskilt fikat efter som jag slopade helt och hållet. I stället gick jag in på Ica och pantade en kasse ölburkar (makens inte mina), och fyllde på matförrådet en smula. Nåja med ganska många smulor, det blev ett par kassar att kånka på.

När jag fick reda på att jag skulle åka själv till Byske laddade jag bagaget med plast, metall och kartonger, så efter Ica blev det återvinningstationen som fick besök. Skönt, nu är det skapligt tomt i garaget, så pass att volvon får plats där och man slipper skrapa rutorna om man ska iväg på morgonen.

Gammelsaaben är i Lycksele hos äldresonen och lillsaaben, min bil, har hamnat i Staan hos dottern. Nu kan vi passa på att känna efter om vi klarar oss med bara en bil. Det skulle vara en ekonomisk lättnad, men då gäller det att vi kan pussla ihop våra bilscheman, maken och jag. Och så får maken klara sig utan en skogsbil. Jag tror förresten att han är klar med de omkullblåsta träden vid hygget nu, så för tillfället går det nog bra.

Nu får det vara färdigkrattat innanför staketet för i år. Jag måste kanske snygga till lite på remsan mellan staketet och vägen där rönnarna är ganska frikostiga med sina vissna blad. Fågelbordet ska ner i backen för nu kommer det flockvis med småfåglar som letar mat, särskilt talgoxar. Resterna efter de nerklippta buskarna ligger kvar på backen och väntar på att bli bortkörda. Och så har jag två skåp som står och trängs här i kammarn, och ska flyttas över till Holgers. Dom blev över när jag helt drastiskt möblerade om i köket i går. Lite främmande känner vi oss efter att ha haft samma möblering, med något undantag, sen vi byggde om och flyttade hit för gott. Det är 14 år sen så ingen kan ju anklaga mig för att flytta runt möblerna stup i kvarten.

Som ett litet extra nöje har jag i kväll suttit och prickat av alla sparade kvitton den den första juni, jag brukar göra såna där ryck ibland, men borde göra det oftare så att det inte är så många poster att kolla. Efter avprickning hamnar kvittona i kaminen där dom snabbt slukas av lågorna. Mat och bensin är de tunga posterna helt klart. Kläder och skor hade det inte blivit så mycket av under denna period. Men så hade jag ett 40-årskalas och en stockholmsresa, där själva resan slukade en hel del.

Det blir en liten återblick på vad man gjort och när, då man sitter och kollar kvittona sådär. Inköp av plantor i juni till exempel, det känns som om det var både länge sen och nyss.

Nu ska jag försöka hinna med lite virkning innan kvällen är slut.

Det gäller att släppa taget

2011-10-23T16:54:00.001+02:00

Man kan inte klamra sig fast vid tanken att det fortfarande är sensommar eller höst, nu är det vinter som gäller. Igår när vi sent omsider kravlade oss upp ur sänghalmen snöade det ute. Inte direkt att det vräkte ner men tillräckligt för att det blev vitt på taken och marken.

Så nu sorteras de tunna jackorna ut ur garderoben, fräschas upp och får vila över vintern i förrådet. Fram kom i stället täckjackorna och andra vinterplagg. Det kändes inte alls fel att få krypa in i, visserligen en ganska tunn men ändock, en täckjacka när jag i morse tog en tidig promenad till Hundtjärn. Det var alldeles tyst och stilla, ingen vind, inga bilar, inga ljud alls, inte ens fåglarna hade kommit igång. Ett försiktigt nyistäcke hade lagt sig på delar av Hundtjärn, vattnet vara alldeles stilla.

Men när jag tittade mot Mullberget såg jag att bergstoppen låg i dimma och straxt efter det att jag kommit hem sveptes hela byn in i ett grått dis. Det är väl varmluften söderifrån som nått oss. Tror nog att jag hellre har det lite kyligare och klarare i luften, men det kan ju vara bra att det inte är halt på vägarna i morgon när K ska in till Staan och få sina nya vinterdäck på Volvon.

Jag är glad att jag inte behöver flytta, men desto gladare att dottern och mågämnet hittat en trevlig lägenhet ganska centralt i Staan. Nu målas och fejas det för att det ska bli riktigt fint, tapetseringen av arbetsrummet stod värden för och det gick snabbt. Det är klart att det är lite rörigt i början men det kommer säkert att bli trivsamt när det är klart. K, jag och Cilla var där på besök i går och hade med oss hämtpizzor från Kåge. Man kanske kan säga att dom är nutidens flyttgröt. Praktiskt i alla fall, man kan äta dom med fingrarna ur kartongen dom levereras i.

Dags för mig att ställa mig vid spisen och fixa till något till middag. Det blir nog en gryta med älgkalvkött som bas. Sen är snart den här dagen slut, och den allt längre kvällen börjar. Det har ju sina fördelar det också. Om inte annat så blir det flera lappar virkade.

Lilljaita

2011-10-20T19:06:00.002+02:00

Dagens skogspromenad gick på andra stigar än den i går, men tror ni inte att jag blev uppvaktad av en talltita även denna dag. Jag vet inte om hon var med i går, och kanske inte blev nöjd med bilderna. Eller också tyckte hon att titorna i går var ena riktiga mesar som inte kunde sitta still tillräckligt länge så att den senfärdiga människan kunde få sig en vettig bild.

Jag lägger ingen prestige i det här med fotograferandet och lärde mig i går att alltid ha kameran inställd på auto när jag går ut i skogen. Redan tidigare har jag mumlat bistra ord när jag stått och glott efter uppflygande tjädrar, utan en chans att hinna med med kameran. Hittar jag motiv som är av mera stillastående karaktär är det ju bara att ställa om till manuellt läge.

Hur det kommer sig att talltitan är så orädd för människor vet jag inte, men jag vet att hon gått under namnet Lilljaita (Lillgeten) av skogshuggarna förr i tiden. Orsak till det namnet var att titan ofta kom fram när skogshuggarna hade rast och plockade upp sina matsäckar. Jag kan tänka mig att det bjöds på en och annan läckerbit. Smörgåsarna på den tiden var, enligt vad jag har hört berättas, ofta bredda med stekfett, och det uppskattades säkert av den lilla mesen.

Frolic imponerade inte på den här titan utan hon bet mig i fingertopparna istället, kanske för att dom såg ut som russin, vad vet jag. När hon inte fick loss någon bit for hon iväg och försvann lika plötsligt som hon kommit.

Dagen har varit gråkall och blåsig. Hösten är nog snart över och vintern gör sin entre. I morse var det halkigt på asfalten och det var nog säkrast att ha dubbdäcken på och köra försiktigt. När jag nyss var ute en kortsväng med Cilla var det dryga 2 grader plus, blåsigt och så började det regna. Som gjort för halka i natt och i morgon bitti.

Jag gick förbi en död tall där barken till största delen hade lossnat och jag kunde inte låta bli att dra bort lite av det som satt kvar. Dessvärre saboterade jag nog vinterbostaden för denna spindel, men han kanske hittar sig en ny vintergömma.

Stigen som går upp till Hundtjärn var en gång i tiden vägen från Norrlångträsk för byns invånare när dom skulle bege sig mot Skellefteå, enligt min man. Många stigar och småvägar med kanske ett par hundra år på nacken hotas av igenväxt eller att helt demoleras av de stora skogsmaskinerna där dom far fram. Det gäller att markera och vårda dom så att dom inte ska försvinna. Den här delen av vägsträckan är dock livligt trafikerad sommartid och kommer nog inte försvinna än på ett tag.

Skogstokigt

2011-10-19T22:15:00.001+02:00

Plötsligt som jag går där på skogsstigen omringas jag av flera talltitor. Dom är pratsamma och sällskapssjuka, så vad gör man då? Först fram med kameran, sen gräver man i hundgodisfickan och får upp några små frolicbitar att lägga i handflatan. Sen kommer det knepiga; att ställa in kameran. Jag sträcker fram handflatan så att fingertopparna snuddar en kvist, försöker få in skärpan på kvisten och börjar sen locka på fåglarna.

Jag hör deras nära vingslag, kan se hur någon som hastigast skymtar förbi kameraögat och plötsligt känner jag små klor som griper tag i mina fingrar, men innan jag hunnit reagera har titan redan flugit därifrån.

Till slut lyckas jag fånga en av dom när den sitter på min hand. Fotot blev suddigt förstås, men jag har försökt skärpa upp det lite.

Fotokurs

2011-10-18T23:43:00.002+02:00

Jag undrar hur många kurser man hunnit gå under åren sen man slutade skolan. Sykurs, matlagningskurs, barnpsykologi, ett flertal hundkurser... och i går avslutades fotokursen. Det var bara fyra kurstillfällen, men jag är övertygad om att den har gett mig mycket. Inte visste jag att det fanns så många möjligheter att ställa in kamerna på olika sätt. Jag antog förstås att det var en hel del, men inte alls lika mycket som det visade sig.

Vissa stunder känner jag att det där kommer jag att fixa så småningom, bilderna kommer att bli superfina. Andra stunder åker självförtroendet snabbhiss ner i källaren och jag tänker att det får nog bli automatinställingar även i framtiden. Men jag har varit en flitig elev, tycker jag själv i alla fall, och avstått från automatinställningarna från det jag började på fotokursen, provat alla möjliga, och omöjliga, inställningar. Många bilder har hamnat direkt i papperskorgen, andra har hamnat på samma ställe efter granskning på dataskärmen, men några har passerat nålsögat och blivit kvar i fotosamlingen.

Hur länge dom får stanna där är en annan sak. Granskningen fortsätter efter hand och man blir alltmer kritisk.

På väg till sista kurstillfället i går hamnade jag framför denna vy och blev tvungen att plocka upp kameran ur väskan. Lite pinsamt känns det att stå och fotografera mitt på trottoaren, i alla fall när man står där ensam. Av någon anledning känns det bättre om man har sällskap av någon. Här är det alltså fråga om stadskyrkan i Skellefteå. Jag har E4:an och ett kvarter fram till den och klockan är fem minuter i sex på kvällen. Trafiken är tät på den fyrfiliga vägen och det är även gott om cyklister och trafikljus. Jag gjorde ett försök att fånga det hela trots att jag inte hade något stöd för kameran.

Sen är det det där med panorering, något som inte är så lätt att öva på när man bor i en liten by ute i norrlandsskogen. Alltså blev det några försök med det också när jag ändå stod där med bilarna susande förbi. Jag vet att det krävs mycket träning för att klara det och inte var det lättare nu när det var mörkt. Men det är kul att försöka. Om man tittar noga kan man se att det är GANSKA mycket skärpa på en av bilarna. Nåja, jag får nog ta mig in till stan på dagtid och öva vidare.

Här har vi halva gruppen igång med att fota vår eminenta fotomodell. Vi fick låna sändare att sätta på blixtfästet, sändare som fick de stora ateljelamporna att blixtra just när vi tryckte av. Ljus från olika vinklar, motljus, och ibland inget ljus alls när någon hann trycka av sekunden innan man själv gjorde det.

Man kan lugnt påstå att den här damen är välplåtad. Om hon får bli kvar på någon bild eller om alla bilder hamnar i papperskorgen är en annan sak.

Planteringsdags

2011-10-17T15:01:00.001+02:00

Man kan väl säga att det är ganska lugnt hos Lindgrens, i alla fall mellan varven.

I går, söndag, kände herrn i stugan att det var nödvändigt att köra ett vedlass till äldste sonens familj i Lycksele, så det blev till att köra ved med skottkärran och lassa på släpet en kubik från vedförrådet. När det var gjort slängde vi i oss lite lunch och startade vår färd. Nu är ju inte Lycksele direkt nästgårds, det tar ett par timmar att köra dit och väl framme var klockan sisådär tre på eftermiddagen.

Vi blev bjudna på rödbetssoppa med tillbehör och det är alltid lika gott. Gofika följde på det och det kändes inte helt fel det heller. Sonsonen Leo åt blåbärsbullar så att han blev blå ändå upp i näsan.

Ack om man hade en bråkdel av den energin som han har! Han och jag lekte affär i hans rum under tiden som pappa och farfar lassade av och travade veden. En bra affär för man fick pengar när man gick in i den och så kunde man betala med samma slant. Dessvärre sålde Leo mest böcker på ryska och jag är en usel läsare av det språket. Men ett lasersvärd prackade han på mig och en pratande dator.

Hemresan skedde i mörker och temperaturen pendlade mellan +3 och +-0 men det var lugnt på vägarna och vi kom hem sådär vid tiotiden.

I dag verkar det äntligen vara läge för att stoppa ner gullvivefröna från Åland som jag vann på Ninas blogg. Om dom kommer att trivas i jorden jag har här på tomten vet jag inte, men jag gör ett försök.

Jag hade tänkt att Inger/Ingersord skulle ta hand om en av de tre påsarna, men tyvärr tror jag att hon har mycket viktigare saker att tänka på i dessa dagar, så om det kommer upp några vivor till våren får jag väl göra en fin bukett och bära över till henne. Jag tror att hon vet att vi är många som tänker på henne och M och önskar att allt ska gå bra.

Bild lånad på google

I kväll har jag fjärde och sista fotokurstillfället. Sen är det väl tänkt att vi ska ha fått verktygen och i fortsättningen använda dom för att kunna ta de där fulländade bilderna som vi längtar efter. Jag har i alla fall varit en flitig elev och hårdtränat mellan varje lektion vi haft. Inga automatinställningar här inte. Fast ibland, ja kanske till och med oftast, hade nog bilderna blivit bättre med den automatiska inställningen.

Alla är vi barn i början - även om man hunnit upp i åren med råge.

Allt går inte att köpa

2011-10-12T19:57:00.004+02:00

Går man på Skansen en halv dag blir man ganska hungrig. Så även Syrran och jag. Dessutom behövde vi uppsöka toaletten. Så vi hamnade på Solliden där det vi önskade fanns. Vacker utsikt fick vi dessutom vid det fönsterbord vi satt vid.

När jag sökte efter toan sprang jag på den här snyggingen, som jag har fått för mig är en fiskgjuse. Nu var han varken levande eller uppstoppad som tur var, utan satt uppklistrad på en vägg i form av en affisch. Just så här önskar jag att jag en dag ska kunna fotografera. Men fram till den dagen då jag har det kunnandet och utrustningen så nöjer jag mig med att fotografera affischen, för jag tror jag blev rent förälskad i pippin. Jag har sökt på nätet men inte lyckats hitta vem som tagit den underbara bilden, för jag glömde helt bort att se efter på platsen.

Var det någon som undrade om jag shoppat något? Jodå, lite blev det allt. Jag har länge letat efter en blå kofta och hittade den till slut på H&M och när jag ändå var i farten tog jag med blusen som satt alldeles bredvid. Tre linnen slank ochså ner i shoppingpåsarna. Allt till mycket humana priser förstås.

Av en händelse gick vi in på en second hand-butik mittemot Storkyrkan, jag tror det var i Frälsningsarmens regi, och där hittade jag något som jag alltid spanar efter; glasminiatyrer. Båda två signerade och i fint skick. 250 kr för den vänstra och 150 för den högra är helt ok priser. Nu börjar det vara ganska tätt uppe på spiskåpans hylla av dessa små skönheter. 7 cm i höjd gör att det ryms till och med i vår lilla stuga.

Tillbaka till vardagen

2011-10-10T23:07:00.001+02:00

I går, söndag, klev jag in genom stugdörren vid halvfyra tiden och möttes av en glad stämma som ropade "Hej farmor!". Det var Leo som byggde lego uppe på vinden. Sämre välkomst kan man ju få.

Stockholmvisiten har varit kort och intensiv, fylld av långa gatupromenader och besök på biografer, teatrar, museer utställningar och butiker.Resan ner gick enligt tidtabellen, tack SJ, men med sömnen var det väl lite si och så. Ett något hårt liggunderlag gjorde det svårt att slappna av och somna. Men fram kom jag och hittade även fram till tunnelbanan så småningom, trots ombyggnationer vid Centralen. Jag fick mig en biljett till T-banan när spärrvakten efter diverse krumbukter till slut vågade fråga om jag skulle ha reducerat pris (pensionärsbiljett). Eftersom biljettförsäljaren satt bakom glas och var nästan ohörbar, och dessutom talade en knagglig svenska, tog det ett tag innan poletten ramlade ner hos mig.

Jag kom fram tidigt på onsdagsmorgon, faktiskt så tidigt att min syster inte hunnit sitga upp närjag ringde på porttelefonen. Men även där blev jag så småningom insläppt och fick mig lite frukost. Sen har det gåttt i ett fram till lördag kväll då jag åter satte mig på tåget.

Vi har varit på bio två gånger, först såg vi "Niceville" på Sergelbiografen, den var helt ok men ganska typiskt amerikanskt. Mycket snyftande men även en hel del skratt, nästan bara kvinnliga skådespelare och ett intressant ämne.

Den andra filmen, den iranska "Nader och Simin - en separation" såg vi på Grand, i 3::ans salong, även kallad Bussen, och vi satt faktiskt på de två platser som var Ingmar Bergmans favoritplatser läste vi efteråt. Filmen var det bästa jag sett på länge och man fick gång på gång påminna sig om att det var en spelfilm och inte en dokumentär. Har ni möjlighet så gå och sen den.

Vad gäller teater så var vi en kväll på Dramaten och såg Moliéres "Den girige" men Johan Rabaeus i huvudrollen, och trots att vi hade ganska dåliga platser på 3:e raden, det enda som fanns att få, så blev det en härlig teaterupplevelse. Publiken var så exalterad efteråt, att Johan Rabaeus till slut stampade i golvet och ropade "Gå hem!". Sällskap på bussen fick vi, förutom av andra teaterbesökare, av Claes Månsson som bor nära min syster. Han blev väldigt glad för komplimangerna han fick av sina medpassagerare.

På lördag eftermiddag såg vi de underbara gamla skådespelarparet Ingvar Kjellsson och Meta Velander i Kristina Lugns "Rut och Ragnar". Det blev många skratt under föreställningen och man måste beundra det ålderstigna paret som fortfarande orkar stå på scenen. Han är 88 och hon året yngre! De är min ungdoms teateridoler, särskilt minns jag dom från tv-teatern. Fullsatt i salongen och succé, förstås.

Ett besök på Skansen blev det en dag när det var vackert väder. Det var länge sen jag var där och en hel del hade ändrats sen dess och förändringar pågick fortfarande, bland annat Lillskansen som får ett helt annat utseende och mycket större område.

Promenaderna blev många och långa och det kändes då vi kom hem på kvällarna. Hur skönt var det inte att då få sparka av sig skorna och slänga upp fötterna i soffan.

I Gamla Stan passerade vi vad som påstods vara Sveriges äldsta fotoaffär.

Nackdelen med Gamla Stan är att det vimlar av turister där. En och annan gränd var dock öde.

Det hann bli en hel del restaurangbesök eftersom vi förutom frukost endast åt hemlagad middag en enda gång. Sista restaurangen vi besökte var Underbar på Drottninggatan. Flera gånger har jag tänkt gå dit men det har inte blivit av förrän nu. Där serveras libanesisk mat och det var riktigt gott.

På hemvägen klev jag av tåget i Umeå för att besöka Helen och hennes små underverk och dom var verkligen så fina och försigkomna för att vara bara tre veckor. Bilderna därifrån har jag lagt på Cilla-bloggen.

I kväll har jag varit på fotokursen och förhoppningsvis lärt mig lite mera om fotograferandets konst. För övrigt har jag tagit alla bilder, utom dom från teatrarna som togs med kompaktkameran, men manuell inställning, inte en endaste med inställning på auto. Så lite av det vi lär oss på kursen har väl fastnat.

Nu sa maken godnatt så det är nog dags att avsluta det här långa inlägget.

Andorra

2011-10-03T22:23:00.001+02:00

Furstendömet Andorra. Vad vet ni egentligen om det landet? Kan nästan slå vad om att det är det lilla. I alla fall visste jag bara var det låg, på ett ungefär och att det var mycket litet, och så långt stämde det. Andorra ligger på gränsen mellan Frankrike och Spanien.

Om ni tittar uppe i högra hörnet så ser ni en liten ring vid gränsmarkeringen. Där ligger det.

Uppgifter från Wikipedia:

Med en yta på 468 km² är det ett av världens minsta länder. Huvudstaden har 22 000 invånare och heter Andorra la Vella. Befolkningsmängden i landet är lite drygt 71 000. Språket är katalanska. Befolkningen i Andorra har den högsta medellivslängden i världen, 83,51 år. Andorra har ett tempererat klimat, snarlikt med landets grannar, men dess högre altitud gör att snö är något vanligare under vintern, och att somrarna är något kyligare.

Valutan är Euro.

Andorra la Vella

Jaha, säger ni kanske, och varför skriver jag om Andorra just i dag? Jo, yngresonen har i dag meddelst lite olika färdmedel förhoppningsvis tagit sig fram till detta bergiga land. Han och en klubbkamrat ska delta i EM i iaido och det äger rum här. Sonen i 5:e dan och hans kompis i 2:a dan. Dan är här den graderingsgrad man deltar i. 5 är det högsta i Sverige och jag tror i Europa.

Det verkar vara ett mycket vackert land och man kan undra varför man, i alla fall jag, vet så lite om det. Har man pengar att placera vet man kanske lite mer, för det är ett av skatteparadisen.

Så där nu vet ni i alla fall lite mera om furstendömet Andorra, och det ska bli spännande att höra vad sonen har att berätta om landet då han kommer hem. Spännande blir det också att höra hur det har gått för honom och kompisen i Europamästerskapet.

Jag ska också ut och resa men bara till vår huvudstad. Jag tänker inte passera några gränser och jag tänker definitivt inte sätta mig på något flyg. Nej, nu blir det upp till bevis för SJ att visa att tåget kan konkurrera med de luftburna kommunikationsmedlen.

På hemvägen tänker jag kliva av tåget i Umeå för att besöka Helen och hennes valpar. Petra har i dag skickat underbara bilder på de fem sötnosarna och vill ni se fler bilder än den jag lägger in här, får ni gå in på Cilla-bloggen och titta.

Foto Petra Lindberg

Björn i faggorna

2011-10-02T21:09:00.003+02:00

Trots att björkarna släppt sina blad finns det färgprakt kvar från andra träd och buskar. I lördags sken solen och det tackade vi för eftersom dottern skulle flytta. Att bära ut sängar och andra möbler i ösregn och sedan köra det på släp under pressenning är inget man direkt längtar efter.

Nu var det sol och torra vägar, maken körde en fullastad bil med släp och allt gick bra. Mågämnets saker hämtades senare på dagen och hans pappa fick köra ytterligare ett lass. Klockan tio på kvällen var de unga tu tillbaka här och intog en sen middag i form av älgköttsoppa innan de intog sängläge i vårt vardagsrum. I dag körde jag dom till den nya lägenheten med ytterligare en billast, och i och med det har dom nu flyttat.

Jag hann med en härlig höstpromenad med Cilla i går eftermiddag. En bybo körde förbi när vi gick där på skogsbilvägen söder om Sörträsket och straxt efter att Cilla och jag vänt för att gå hem kom bybon åter ikapp oss. Han vevade ner rutan och frågade om jag inte var rädd för björnen. Han hade varit några hundra meter bort och tittat på björnspår som troligen var från natten innan. Jag har hört från min man att det synts björnspår lite här och var i byns närhet, så tydligen har vi haft en nalle som lufsat omkring här i trakterna. Men han rör sig nog fort så han kan vara långt härifrån nu.

I morgon har vi en ny vecka. För min del innebär det fotokurs i morgon kväll. Jag försöker träna på det vi gick igenom förra gången, men det är inte helt lätt att lyckas, i alla fall inte för mig.

På tisdag är det vattengympa och vid sextiden på kvällen sätter jag mig på tåget för att åka ner till min syster i Stockholm för några semesterdagar. På programmet står ett Dramaten- och ett Stadsteaterbesök. Det kommer att sitta bra.

2011-10-01T10:53:00.002+02:00

Så var det dags igen!
Dottern, som tillsammans med sin sambo just flyttat upp från Stockholm, flyttar nu till en lägenhet i Staan. Alla grejor ska, för vilken gång i ordningen är svårt att säga, flyttas. Denna gång från Holgers. Kan man hoppas på att sakerna får stå på samma ställe ett tag framöver? Säker kan man ju aldrig vara.

I torsdags kväll for jag in till sonen i Staan för att vara på plats när han klockan sju nästa morgon skulle fara till Umeå. Sonahustrun var redan i Stockholm på kurs. Dottern som bilat upp från Stockholm dagen innan, följde med mig då hon hade ett tandläkarbesök på förmiddagen att passa. Det kan vara skönt att vara två när man ska vara barnvakt.

Vi hann med lite shopping på fredagen. Jag hade sedan länge lovat att ersätta barnbarnen för ett par grejor i plast som Helen hade tuggat sönder och nu passade det bra att kolla in vad som fanns i leksaksaffären. Det fanns förstås de mest fanstastiska rosa glittrande saker som lockade, men vi hade gjort upp om att vi skulle hålla oss i samma prisklass som de förstörda sakerna och så blev det utan något gnissel.

Nu verkar det som jag inte behöver fundera på vad jag ska göra i helgen, utan det blir nog till att ställa upp som flytthjälp. Det känns bra att dottern och mågämnet hamnar här uppe i norr, att dottern är på väg mot arbetslivet igen efter alla år som sjukskriven och att dom fått ett boende där dom önskat.

Dessutom skiner solen idag, efter en natt som förutom en stjärnklar himmel ochså bjudit på lite frost.

Av någon anledning känns det som jag inte riktigt hinner med att läsa bloggar och ge svarskommentarer just nu, men blir det en lucka i tidsschemat så tittar jag in.

Barmhärtig vila

2011-09-28T20:00:00.002+02:00

Onsdag, tomt i almanackan. En dag kanske lämpad för städning och trädgårdsarbete. Så blev det inte.
Vi väcktes ur vår sovmorgonsslummer vid åttatiden av telefonen som ringde. Det var dags för en ny ambulansutryckning. Vovven i fråga hade nu, trots medicinering och sprutor, blivit sämre och helt tappat förmågan att använda sina bakben. Ett totalt opsykologiskt svar från måndagens veterinärstation gjorde vovvens matte förtvivlad. Jag lovade att komma över så fort jag gjort mig i ordning.

Det är ingen lustig syn att se en hund dra sig fram med hjälp av bara frambenen. Bakbenen släpade helt orörliga. När jag killade honom mellan trampdynorna blev det ingen reaktion. Matte fick ringa till Öjebyns djurklinik och där var dom mer tillmötesgående Vi fick tid klockan två.

Veterinären som undersökte hunden sa så försiktigt han kunde att prognosen inte var god, eftersom vovven inte längre kontrollerade sin blåsa, men han skulle röntgas först innan något beslut togs. Tyvärr visade röntgenplåtarna det vi nog alla redan visste; diskbrock på åtminstone ett ställe, och av en sån art att det inte ens var lönt att tänka på att skicka ner hunden till Stockholm eller Strömsholm för operation. Den av den lugnande sprutan redan sovande vovven fick somna in för gott. Men han fick följa med oss hem för att få sin sista vila på tomten där hemma.

En dag utan större kroppsliga ansträngningar, men psykiskt desto tyngre.

I morgon bitti halv nio väntar tandläkaren på mig.